Life - Lupple & Medi PRS

"Be inte om ursäkt." Hon kurade ihop sig och suckade sedan djupt.
"Jag tror jag kan lätt somna om för några timmar till." Sa hon och log svagt.
"Men ska vi inte försöka vara vakna eller måste du sova en stund till?"

Han höll om henne och smekte hennes kind sakta. "Jag kan vara vaken." Viskade han och pussade henne på huvudet. "Jag är ledsen att jag skrämde dig." Sa han. "Vill du ta av bandaget?" Frågade han.

Hon såg på honom med stora ögon. Smekte hans kind medan hon skakade på huvudet.
"Du sja ha det på. Minst över natten. För jag litar inte på att du är fullt helad." Sa hon lågt.
Gav honom ett svagt leende.

Han såg på henne. Suckade tyst. " Men det kliar." Mumlade han besvärat men lutade huvudet mot hennes axel. "Nåväl. Över natten." Instämde han.

"Det må klia men du ska inte klia." Sa hon och kysste honom.
"Ska vi se om det finns något att äta?" Hon gäspade stort och smekte hans kind.

Gabriel nickade sakta. "Låt oss." Sa han och reste sig ur sängen och drog varsamt upp henne ur sängen. Och ledde ned henne till köket. "Åh ni är uppe. Bra. Mat finns." Log Mi och nickade mot spisen.

Hon såg på honom och roffade åt sig en tjocktröja som hon drog på sig. Log när hon såg Mi.
"Tack för att du finns Mi. Vad skulle vi göra utan dig?"

Mi skrattade lite och såg på henne. "Åh jag finns alltid till hands." Log hon och smekte Ethan över ryggen. De hade suttit och spelat kort.

Hon slog sig ner och gäspade stort.
"Det var något som behövdes tror jag." Hon synade Mi och log.
"Och tacck att du kan så mycket. Du måste lära mig jag är ganska ny fortfarande."

Mi flinade lite. "Jag ska lära dig det du vill veta." Log hon och serverade maten åt dem båda och även Ethan.