Life - Lupple & Medi PRS

Ethan smekte henne med sin fria hand och lutade sig mot henne.

Olivia såg på henne med ett svagt leende. Höll hans hand i sin och smekte honom med den andra.
"Men jag vil aldrig se dig så här skadad igen. Inte på en närmaste tid. Är nog inte bra för fostret..."

"Jag löste problemet. Du är säker." Viskade han och smekte hennes kind sakta. "Du..är stark." Sa han ansträngt innan han tappade medvetandet av den väldiga smärtan och blodförlusten. Han skulle ju klara sig.

Mi hörde tumultet och kände bloddoften från varg och drog sig bort från Ethan. Läkte hon snabbt, "mer sen." Sa hon innan hon sprang ut i hallen och flyttade undan Olivia innan hon sjönk ned på knä. Knäckte rätt hans fot och slog till honom över käken med ett hårt slag. "Vakna." Sa hon bestämt.

Gabriel slog upp sina ögon och såg Mi. "Va.." Började han men såg Olivia och tvingade sig upp på benen. "Jag lovade att titta till dig." Viskade han och tog hennes hand och ledde in henne i köket.

"Du är dum. Det är vad du är." Snyftade hon och torkade bort tårarna. Skrek till när han tappade medvetandet och såg Mi komma ut. Flyttade sig och såg bort när Mi skog honom.
"Kommer han bli bra?" Hon hörde hans röst och vände sig om.
"Du borde vila. Du tar mitt rum i natt? Du måste vila du anar inte hur skadad du är"

Gabriel såg på henne. Hon var oerhört orolig. Han svalde hårt och la handen för hennes mage. "Jag ska vila." Viskade han och såg mot Mi. "Lindar du?" Frågade han och nickade mot ryggen. Mi nickade och hämtade snabbt bandage och bandagerade hans sår.

"Bra..." Viskade hon och såg på Mi och reste sig.
"Jag är väktaren och jag är en sådan dålig en." Hon hann inte ens hämta badaget innan Mi hade det.
"Jag borde vila med. Men jag måste laga mat." Hon såg helt slut ut och skakade på huvudet.
"Vad ska jag göra?"

Mi såg på henne och la armarna om henne. "Du är gravid, Olivia. Vila. Gå upp och vila med Gabriel. Annars kommer han inte stanna länge i sängen." Sa hon leendes. "Jag sköter maten. Om det händer något så hämtar jag dig." Viskade hon lugnande.

Olivia behövdes inte säga till två gånger och gick upp. Sedan gick hon till sitt rum, lade sig i sängen vid Gabriel och lade täcket över dem. Det tog inte lång tid innan hon sov djupt.

Gabriel höll om henne och när hon somnade så gjorde även han det. Han sov mycket djupt.

Efter två timmar vaknade hon och solen hade redan på att gå ner. Försiktigt skakade hon om Gabriel och smekte hans kind.
"Älskade vi sov för länge." Sa hon och såg sig om.
"Hur ska jag sova resten av natten?" Hon såg fortfarande sliten u och blickade sedan mot dörren.

När hon väckte honom så vaknade han med ett ryck och såg på henne. I panik. Vad hände? Men sedan förstod han att det inte var något allvarligt. "Jag är ledsen." Viskade han och kramade om henne. "Jag somnade." Sa han och kände sig öm i kroppen men det gjorde inte direkt ont.