Life - Lupple & Medi PRS

Hon ställde ifrån sig glaset och tog hans hand.
"Om du ser till att jag går dit. Sen kan du gå." Sa hon och nickade sakta.
"För att jag känner mig svag fortfarande. Hela händelsen gjorde mig så...."

Han nickade sakta. "Jag bär dig." Sa han och kramade hennes händer sakta. "Vi kan prata en stund till. Jag vill hjälpa dig." Viskade han.

"Om jag är med Mi och Sammy så är det nog bra. Jag kommer klara mig." Hon såg på honom och reste sig upp.
"Och ikväll kommer jag sova kanske gott. Jag vet inte, vi får se."
Hon pressade fram ett svagt leende.

Han nickade sakta. Tog henne i famnen och bar upp henne till rummet. Där Luna nu sov, bandagerad och verkade utom fara. Han satte varsamt ned henne intill Mi. "Ta hand om henne." Sa han mot henne och gav Samy en enkel blick som sa exakt samma sak. Sedan vände han om. Skiftade till varg och begav sig ut ur huset. Vad skulle han göra?

Mi följde Gabriel med blicken och såg på Samy som verkade orolig. "Skifta. Jag vill veta vad som sker." Bad hon. Det låg en tung känsla över rummet och något sa Mi att det skulle bli strider mellan vargarna.

Hennes blick var så trött när hon sattes ner så hon lutade sig mot Mi. När hon flyttade sig såg hon sig om och lade sig istället ner. Slöt ögonen och försökte lyssna på vad som sades men där lyckades hon inte häller.
Hur kunde hon blivit så trött?

Mi såg hur Olivia la sig ned. Hon bar varsamt upp henne och la ned henne på madrassen och bäddade ned henne. "Sov du." Log hon mot henne.

Samy hade skiftat och lyssnade aktivt.

Olivia orkade inte hålla ögonen öppna och kort efter hade hon somnat med ett oroligt utryck i ansiktet.

Ethan hade följt efter och kom nu upp för trappan.
"Ska jag göra något?" frågade han ömt och kikade in.

Mi vände sig mot Ethan och log stort. "Åh. Ethan." Viskade hon och höll ut sina armar. Hon behövde honom nu.

Gabriel tog sig fram till flocken och såg på 'ledaren' i gänget som hade gett sig på Luna. Hon verkade för nöjd, faktiskt stolt över sitt agerande.

Hon såg sig om men gick sedan in. Slog sig ner och lade sig i hennes famn.
"Jag saknade dig och det blev så tomt."
Han såg mot Luna och såg redan ledsen ut.
"Vi måste hjälpa henne. Om hon ber om något ger vi det."

Mi höll om honom och lekte lätt med hans hår. "Jag är ledsen, jag saknade dig också." Viskade hon och nickade. "Vi ska hjälpa henne. Jag har gjort det jag kan just nu." Sa hon och log svagt.

Gabriel stod i valet och kvalet med vad han skulle göra men när hon kom fram mot honom och började vara för närgången. För flirtande så fann han det inte alls svårt. Hon var inte någon han kunde ha nära sig. Hon var inte trygg. Flocken stannade upp, fokuserade och Gabriel attackerade henne. Det var inte en lätt match, inte för att hon var starkare men hon var mer villig. Men efter ett och annat bett på sig själv fick han in ett sista hugg och hon föll ned på marken. Medvetslös. Han vände henne ryggen och någon ung hona försökte ta sig fram för att tvätta hennes sår och han jagade iväg henne och började sedan gå med flocken efter sig.


Samy hade suttit på helspänn och gnytt då och då. Verkade oerhört ängslig att ta sig dit. Men satt blixtstilla. Mi följde hans rörelser med blicken och förstod att något skedde.