Life - Lupple & Medi PRS

"Och du kan gärna sjunga den för mig mer. Jag skulle älska det." Hon gick mot köket och började göra choklad.
"Och samma gäller dina barn."

"Jag lovar älskling. Jag ska sjunga för dig." Log han för att sedan vända blicken mot fönstret. Han fick vittring på Samy som kom rusandes i vargskepnad. Han skiftade snabbt till varg för att möta hans tankar. "Luna" Det var vad han först uppfattade i ren och skär panik.
" Honorna har stött ut henne. Hon är skadad. Mina valpar." Gabriel blev genast oerhört upprörd. Det skedde ibland att havande honor blev utstötta, men Luna? Hon var hög i rang. "Jag kommer." Svarade han innan han tog sig ut i köket och skiftade till människa. "Jag måste sticka. Luna." Sa han oroligt. "Gör i ordning rummet. Och läs på om att hjälpa en havande varg." Sa han innan han rusade iväg och ut. Skiftade i språnget och började springa. Flocken var i uppror.

Hon hade knappt börjat innan Gabriel kom och såg upprörd ut. Genast tog hon av kastrullen och tog med sig boken. Tog sig upp och öppnade dörren till vargrummet. Havande varg. Hur skulle hon göra? Paniken steg i henne och hon bläddrade.
"Helvete,......" svor hon och började fumla med sidorna.
"Nej den örten dödar ju.."

Han sprang och befann sig inom kort hos Luna. Hon var svårt skadad i benen och över ryggen. Gabriel morrade högt åt honorna och försvarade sig mot ett anfall. Det var inte särskilt svårt att avvärja sig och ganska snart sjönk vargarna ned på marken och visade att de lydde honom. Han tog sig fram till Luna. "Kan du skifta?" Frågade han henne i sinnet, enbart henne och hon skakade lite på huvudet. Han slog ut med tassen och märkte några av varghonorna över ansiktet med sina klor innan han fick upp Luna på ryggen och bar henne mot Olivia i snabba språng.

Olivia hade gjort i ordning så mycket hon kunde och väntade nu med en balja med vatten i rummet.
Hon såg oroad ut och såg sig om.
"Inte kan jag det här..." Sa hon oroad och svalde sedan.
Hon kände sig orolig och reste sig upp.

Samy tog sig in till Olivia i människoform. Såg hennes balja med vatten och kände paniken komma. "De kommer nu." Utbrast han och tog hennes händer. "Vi behöver tvätta hennes sår. Jag tror att dem klarade sig. Jag tror allt kommer gå bra." Mumlade han för sig själv innan Gabriel kom in i vargrummet och fick varsamt ned Luna på golvet.

"Jag vet inte vad jag ska göra." Hon såg Sammys rädda min och bet sig i läppen.
"Jag lovar att hon kommer bli bra. Bara hon får vara här och vila." Hon såg Gabriel och sjönk ner på golvet.
"Är det allvarligt?"

Gabriel såg mot Luna som gnydde lågt. "Jag skulle vilja att Mi kom. Hon hör bättre än er." Tänkte Luna och lyckades sedan skifta tillbaka till människoform. När hon kände sig trygg. Gabriel stannade kvar som varg och satte sig vid dörren och lyssnade. Kommunicerade.

"Får jag stanna här? I några veckor. De ska komma om en månad ungefär." Viskade hon och såg mot Samy med sorgsen blick och tittade snart tillbaka på Olivia. "Kan vi vara själva?" Frågade hon viskande mot Olivia.

"Jag går till Mi omedelbart." Olivia reste sig och stannade upp Såg på Luna och gav henne ett lugnande leende.
"Det var väl ingen fråga? Jag kommer TVINGA dig att vara kvar. Du får inte lämna detta hus tills du mår bättre." Hon såg på Sammy.
"Du stannar när hon behöver dig. "

Samy sjönk ned vid hennes sida och tog hennes händer sakta. "Vad hände?" Frågade han och hon kände tårarna rinna. "Dom tycker inte jag är värdig."Viskade hon och såg på honom. "Och jag behövde skifta. Men det gjorde så ont." Förklarade hon och Samy nickade sakta. "Det var bra. Vargen är starkare. Bebisarna mår bra." Viskade han och drog in henne i sin famn.