PRS Lupple & Medi

Hon såg på honom med ett leende och gjorde i ordning sina mackor och drog upp benen.
"Så jag har en fråga till." Hon svalde och såg lite generad ut.
"Älskar du fortfarande inte mig? Trots jag vet er hemlighet."
Hon lade ner mackan och såg ner.
"För mig är du Dorian och ingen annan. Du kan lika gärna vara en sten.. nä en sten skulle jag nog inte älska."

Dorian var mitt i en rörelse när hon började prata och stannade till, blickstilla och bara stirrade rakt fram.
Han hörde vad hon sa, han förstod men han kunde inte bearbeta det. Men han visste att han måste.
En sten? Han skrattade till och lyckades tillslut vända sig om och se på henne.
" En sten? " Sa han och flinade. "Nej det är inget roligt sällskap." Sa han och log mot henne innan han lutade sig lite mot bänken och såg på henne.
"Willow, jag." Började han men tystnade.
"Jag. " Sa han och tystnade ännu en gång.
Älskade han henne? Han försökte tolka sina känslor in till ordet älska och ja det var vad han gjorde.
"Jag älskar dig Willow, mer än du kan ana men jag är så fel för dig." Viskade han ärligt.
"Du är ljus, god, och oskuldsfull jag är motsatsen. Jag är mörk och allt annat än oskuldsfull. " Sa han allvarligt.

"Du har rätt-" Instämde hon och såg på honom.
"Låt oss blanda då. Vi behöver varandra. Du mig och jag behöver dig. Du behöver skratta mer och jag behöver någon som påstår att jag är klumpig." Hon sträckte sig mot honom och tog hans hand.
"Jag älskar dig och det var svårt att säga men jag tycker du är snäll och trevlig, hjälpsam och en riktig gentleman."
Hon log svagt och tog en tugga.
"Och din matlagning är utanför denna värld."

Dorian såg på henne och skrattade till.
" Du är knäpp." sa han allvarligt men sprack upp i ett flin.
Han kramade hennes hand försiktigt och skakade på huvudet.
"Så matlagningen är det viktiga här, jag förstår." Flinade han och satte sig på en stol mittemot henne.
"Så drömde du något inatt?" Sa han nyfiket och lekte lite med hennes fingrar.

"Det är viktigt för min överlevnad." Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Nä jag brukar inte drömma något." Hon lät hnom leka med sina fingrar.
"Jag hade tänkt ta en dusch efter och sen sätta på mig klänningen."

Han såg på henne och flinade lite. "Okej om du säger det så." Sa han innan han släppte taget om hennes hand och grejade lite i köket.
" Låter som en plan, jag ska fixa mitt staffli och färg och kanske fylla på min energi." Sa han tyst och fingrade lite på kylskåpet. De skulle vara ute i solen och han ville inte uppleva törst igen med henne i närheten.
Bättre att ta det säkra före det osäkra.
" Har du ett speciellt ställe i trädgården du vill ha eller ska jag välja ett? "Sa han lugnt.

Hon log och åt vidare och såg på honom.
"Trädgården. Inte en chans att vi går till ditt ställe ifall du kan få ett anfall igen." Hon såg på honom och log.
"Jag vet att det finns en häckbåge med blommor. Så den kanske?"
Hon såg på honom.
"Du kan dricka framför mig det är bara naturligt eller hur?"

Dorian såg på henne och nickade. " Sant." Sa han lågt medan han nickade. " Det blir ett bra ställe." Sa han och log mot henne men slutade sedan le.
"Willow, du kan inte mena allvar. Du ska inte behöva se det." Sa han allvarligt och såg på henne.
Skojade hon nu? Varför skulle hon ens överväga en sån sak?
"Ät din frukost. " Sa han och nickade mot hennes bröd och satte sig ned vid bordet och tog upp en tidning och började läsa den men slutade efter bara nån sekund. Han kunde inte koncentrera sig. Vad hade hon sagt? Det är bara naturligt, för honom kanske men inte för henne. Det borde inte vara naturligt.

Hon åt vidare under tystnad och åt upp innan hon reste sig, kysste hans kind.
"Mes." Viskade hon retfullt innan hon snabbt kilade ut från köket och återvände till badrummet och hoppade in i duschen och började tvätta ur håret och slöt ögonen.
När hon var klar klev hon ut och gick med en handduk runt kroppen tillbaka till sitt rum och satte sig på sängen för att torka sig.

Han studerade henne och försökte förstå hennes tanke bakom det men kunde inte förstå det. Det var galet, det var helt fel. Han kände hennes kyss och log svagt.
" Börja inte." Muttrade han efter henne och såg henne gå bort. Han väntade en stund innan han började duka av och ställde in allt i diskmaskinen och öppnade sedan kylskåpet och tog fram blod. De behövde skaffa mer.
"Far, blodet är snart slut." Suckade han och bet upp påsen och tänkte hälla upp det i en mugg men det var så gott att han drack rakt ur påsen.
"Jag kontaktar blodbanken. "Hörde han Lathan svara medan han stängde igen kylskåpet.