Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu såg att Cassandra t änkte på något men sa inget om det.

Cassandra vände liksom alla andra sitt huvud mot farao.

Atemu suckade och fortfarande förstod han inte varför de alltid gjorde det och han sa.
- Det är bara att gå.

Cassandra log. Farao verkade inte överdrivet förtjust i traditioner och andra handlingar som skulle visa hans makt och deras respekt för honom. Sedan reste hon sig och gick upp till sitt rum innan hon gick ner till tjänstgörningsrummet igen.

Atemu ville ha respekt men han tyckte det var lite onödigt att be om hans tillstånd innan de lämnade bordet.
Han gjorde det aldrig som prins utan han hade bara gått.
Han ansåg det inte respektlöst.

Nere i tjänstgörningsrummet stod Mahadoo och väntade. När Cassandra kom fram till honom hälsade han vänligt och sa sedan:
- Du, miss Cassandra, får gärna ta och plocka i ordning disken i matsalen och sedan städa matsalen grundligt. Vi vistas i den så ofta, så den behövs städas ofta också.
Cassandra nickade bara och gick ner till matsalen.

Atemu gick till tronsalen för att döma några fångar och denna gång var det ganska få och inga hade gjort något särskilt allvarligt denna gång som tur var.
Efter att ha dömt fångar så gick han för att kolla till den undernärda hästen och såg att den redan verkade lite piggare.
Sedan tog han in Flisan från hagen eftersom hon behövde lite motion.

Efter att ha plockat ihop disken och lämnat den i köket, där hon lyckades undvika Akunadin, började Cassandra att moppa golvet. Därefter dammade hon, bytte dukar vid borden samt satte nya ljus i ljusstakarna.

Atemu red ut genom byn med Flisan och flisan var på strålande humör för att få komma ut och röra på sig.
Atemu behövde verkligen detta.

Cassandra putsade noga av lamporna, det verkade inte som att någon annan någonsin insåg att det behövdes så det var väl lika bra att hon såg till att det blev gjort.