wolfy & rollspelare prs

Jonathan la huvudet på sned. Att besöka en nöjespark kunde bli kul. Efter att ha lagt ihop några pusselbitar kom han att tänka på att de skulle kunna ha det mysigt i bilen, så mysigt man nu kunde ha i sällskap av andra, men kanske till och med lyckas smita iväg en stund från beskyddarna vid nöjesparken. De var dock inte lättlurade så han tänkte inte ha några höga förhoppningar, på så sätt skulle han slippa att bli alltför besviken. Men slog han och Cleo ihop sina listiga huvuden skulle de nog kunna komma på en lösning.

Cleo började nöjt att äta sin burgare när hon var klar med sina pommes. Hon drog en hårslinga bakom örat och lutade sig bakåt. Hon tyckte så synd om hans beskyddare som stod där utan mat.
"Är ni säkra på att ni inte ska ha något? Ingen kommer ju dö om ni äter lite." log hon försiktigt, dom alla skrämde henne otroligt mycket då hon visste att de kunde döda henne med en liten rörelse utan att ens bli lite svettiga.

Beskyddarna började med att skaka på huvudet men bytte blickar med varandra då Jonathan insisterade på att de också skulle äta någonting, gick i tur och ordning fram till kassan för att beställa något att äta.
"De är inte vanligtvis så här.. vaksamma av sig," förklarade han ursäktande för Cleo. Det hade hänt en hel del strigoiattacker på den senaste tiden vilket betydde att alla behövde vara på sin vakt när de rörde sig utomhus. Han förstod därför varför beskyddarna först envisats med att inte äta någonting.

Cleo tog hans hand och log smått. Hon var helt okej med att dom var vaksamma och läskiga, det betydde bara att Jonathan alltid skulle vara säker.
"Det är lugnt. De gör sitt jobb." sade hon bara och tog en av hans pommes. Hon log sött och började att äta. Hon kände sig otroligt nöjd när hon såg hans beskyddare sätta sig i närheten och äta.

Jonathan fuktade läpparna och såg lite tveksam ut. Han öppnade munnen men stängde den igen. Det han hade på hjärtat kunde vänta: han ville inte förstöra deras dejt och fina stund tillsammans genom att berätta något tråkigt. Han slog istället lekfullt till hennes hand då hon tog en av hans pommes, skrattade åt hur gullig hon var. Bara några få dagar hade gått och hon hade honom redan lindad runt i princip varenda finger.

Cleo spärrade upp ögonen åt hans lilla slag och putade med underläppen som en liten unge. Hon kunde dock inte hålla sig utan brast upp i ett leende och tog en till pommes.
"Du är så dum." sade hon sedan och log smått. Hon drack upp sin cola och lutade sig bakåt.

Då hon kallade honom dum kopplade han på sig en ledsen min. Han härmade henne genom att puta med underläppen och spärrade sedan upp ögonen i ett försök att se så oskyldig ut som möjligt, lutade sig tillbaka mot ryggstödet.
"Nu måste du trösta mig," tyckte han och gjorde en gest att hon skulle komma närmare honom.

Cleo skrattade till åt hans urgulliga reaktion och la huvudet på sned. Hon bet sig löst på läppen och lutade sig över bordet.
"Jag kan trösta dig innan jag sover och du går till skolan ikväll." viskade han och smekte lätt hans kind. Det var ganska oskyldiga ord men innebörden var långt ifrån så oskyldig som det verkade.

Det ryckte lätt i hans mungipor då hon lutade sig över bordet, flinade åt hennes ord. Det lät ju ganska lovande i hans öron. Nu skulle han inte dra några större slutsatser men hoppas kunde han alltid göra. Och han önskade att hennes sätt att trösta honom inte skulle vara så oskyldigt som hon fick det att låta.
"Hur ska jag kunna ge mig till tåls?" Han nöp henne lätt i kinderna.

Cleo grimaserade lite när han nöp hennes kinder och fnittrade till. Hon ryckte lite på axlarna och log stort.
"Du kan följa med mig till toan, måste tvätta händerna." log hon oskyldigt och reste sig upp. Hon hade ätit klart och hon behövde egentligen tvätta händerna på riktigt då hon avskydde att vara smutsig.