Allmänt rollspel! {HP}

Ethan lös upp när Adeleine sa att hon älskade honom.
"Vad bra", mumlade han. "För jag älskar dig också."

Adeleine log nöjt och slog långsamt upp ögonen.
"När måste du vara hemma igen?"

Ethan skrattade.
"Ärligt, jag vet faktiskt inte", svarade han. "Vadådå, vill du bli av med mig?" frågade han och putade med underläppen.

Adeleine skrattade. "Självklart inte. Det är bara det att arga föräldrar är det sista vi behöver just nu", menade hon.

Ethan log och kysste Adeleines käke.
"Nehe, menar du verkligen det?" retades han.

Cassandra klev ur eldstaden och borstade bort lite aska från hennes klädnad. Hon var riktigt trött och skulle nog gå upp och lägga sig nästan på en gång. Väl uppe i rummet kastade hon en blick mot hörnet där hennes kvar vanligtvis var placerad och svor till. Hon hade glömt det hos Anthony. Med en djup suck drog hon fram staven och lät hennes patronus träda fram.
"Kan du säga till Anthony att jag glömde min kvast hos honom?". En ramsa av svordomar kastades ur hennes mun när hon insåg att hon verkligen skulle behöva den till imorgon då hon var tvungen att träna.

Adeleine bet sig i läppen och tog ett djupt andetag. Hon drog händerna genom Ethans rufsiga hår och slöt ögonen.

Anthony fick syn på Cassandras patronus och suckade. Han reste sig upp, plockade åt sig hennes kvast och klev in i eldstaden. Snart hade gröna lågor omgivit honom.

Cassandra hörde ljudet av lågor nerifrån och skyndade sig ned för trappen. Hon blev alldeles varm inom sig när hon såg Anthony och gav honom ett ursäktande leende.
"Förlåt, det var inte meningen", hasplade hon nervöst ur sig. Hon blev alltid så nervös i hans närhet, men på ett bra sätt.

Ethan strök med handen vid konturerna av Adeleines ansikte, slöt ögonen ovh fångade hennes läppar i en kyss.

Adeleine besvarade Ethans kyss och drog händerna längs hans rygg. Hennes hjärta dunkade så hårt så att hon trodde att det skulle explodera genom hennes bröst.


Anthony vinkade avfärdande med handen. "Det är lugnt, men jag måste gå", ursäktade han sig, med ett sorgset leende.