[PRS] Skorpa och Lingon

Amélie gick sakta fram till Amber.
"Det var jag som kysste henne.. hon besvarade den inte" sa hon och gjorde sig redo för en käftsmäll.

"Amélie..", sa Amber tyst och önskade att Amélie aldrig hade sagt det
"Du!", sa hennes mamma och pekade mot Amélie "din-"
"Mamma!", sa Amber innan hon hann säga något mer "sluta försöka skydda mig Amélie..", sa hon "mamma jag är kär i henne..", sa hon tyst och tittade mot Amélie

Amélie tystnade och tittade bort från dem. Varför hade hon sagt sådär?

"Du är vad?", sa hon och höjde rösten "jag har ju uppfostrat sig rätt!", hon rynkade på ögonbrynen
"Mamma.. Det här ändrar ingenting", sa hon "jag är fortfarande samma människ-"
"Det här ändrar ingenting?!", upprepade hon upprört "du kommer hamna i helvetet Amerissa!"

"Hon kommer inte hamna i helvetet!" sa Amélie och tittade en aning surt på hennes mamma. "Brukar inte ni säga att gud aldrig gör misstag? Det här är inte ett misstag, det blir bara det ni gör det"

"Det här var ett val hon gjorde när hon träffade dig", sa hennes mamma argt "ett val som är en straffbar synd"

Amélie tittade ner på sina fötter.
"Så, tänker ni verkligen lyssna på det som står i en bibel istället för er dotter?" undrade hon.

"Amélie..", mumlade Amber
"Jag bryr mig om min dotter, och det hon gör nu kan göra så att hon hamnar i helvetet!", sa hon
"Jag bryr mig inte ifall jag hamnar i helvetet..", sa Amber tyst "det är att leva som är viktigast just nu, och om jag inte får vara med min flickvän kommer inte mitt liv vara så jävla lyckligt"
Amber kände sig lite yr. Hon hade aldrig svurit framför sin mamma förut..

Amélie tittade på henne och la handen på hennes axel. Hon såg att hon var rätt yr.

"Jag älskar henne mamma..", mumlade hon "snälla låt mig få älska henne.."