Prs(Dragon Fantasy)

Uriah lade ifrån sig sina färger. Han gick fram till Mina och sjönk ner framför henne. "Hur mår du?" mumlade han tveksamt.

"Bra." mumlade Mina och satte sig upp vid honom då han kom. Hon var fortfarande blek men såg mycket bättre ut. Trevande tog hon hans hand åter och såg försiktigt in i hans ögon.

Uriah log, "Bra!" sa han tyst för att inte väcka Arnold. Han sov dock som en stock så det var inte säkert att han vaknade ens av en jordbävning. Han kramade Minas hand i sin och log mot henne.

Mina darrade lätt på hand och drog efter andan. Att inte styras av sin rädsla var inte det lättaste. Faror som monster kunde hon möta utan att blinka men detta var än värre, att lita på någon. Försiktigt drog hon sig närmare honom, kunde hon lita på honom igen? Hennes mor sa det.

Uriahs blick blev frågande, orolig. "Är något fel Mina?" frågade han mjukt och lutade sig fram. Hade hon kanske ont någonstans? Varför darrade hon så?

Mina skakade på huvudet.
"Nej.....har bara en inre kamp." fick hon fram och mötte hans blick.
Sedan böjde hon sig försiktigt fram.
"Älskar du mig? Ljög Sonja?" frågar hon och kan inte kväva hoppet som syns i hennes ögon.

"Åh..." sa Uriah. Vad betydde det egentligen? Det förstod han såklart snart. "Jag älskar dig Mina, helt 100% säkert. Men du får ursäkta, exakt vad sa Sonja? Jag verkar vara den enda som inte vet om det..." Uriah höjde försiktigt Minas hand och lade den på sin kind.

Mina såg på honom än darrande på handen som lades mot hans kind. Hon slöt lätt ögonen i hopp om att det han sa var sant och öppnade dem sedan igen.
"Att du bara såg mig som en vän, att du inte ville göra något för att inte såra mig, att du älskade Sonja, att ni var ett par." sa hon utan att dra efter andan.

Uriah såg chockat på Mina. "Allvarligt?" frustade han och försökte hålla sig från att skratta. Han hostade dör att dölja det men måste ändå le. "Det är ju helt bisarrt! Missförstå mig inte nu, det här är ju inte alls kul, men JAG OCH SONJA!?!? Hon är såååå inte min typ! Ugh... Jag måste hålla tyst!" Uriah brast ut i ljudlöst skratt. Ögonen tindrade roat. "Trodde du henne? Varför? Litar du inte på mig?" Uriah log än men såg en gnutta sårad ut.

Mina såg på honom och sänkte blicken, för henne var det inte det minsta kul.
"Jo det gör jag, men hon kan vara mycket övertygande, och........." sa Mina men hon klarade inte av att avsluta meningen. Hon hade blivit sviken så många gånger att hon hade svårt att lita på någon.
"Minns du hur jag var när du först lärde känna mig?" frågar hon istället.