{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

En läkare gick fram till Michael. "Det är omöjligt att överleva ett sånt fall, pojken är död."

"Michael, nej, säg att det inte är sant." Evin knuffade undan läkaren och föll på knä vid honom.

Läkaren suckade irriterat och så småning om var det lugnt i värdshuset igen. Men...var Michael verkligen död?

(Wow jag skriver verkligen konstigt...det är iaf meningen att man ska tänka på hans gåva....)

(Stridens gåva?)

Evin satt tyst utanför värdshuset, hon hade sett honom död och nu kände hon sig övergiven. Hon saknade honom så det gjorde ont i hjärtat, vad kunde ha hänt?

(Ja alltså inne i sitt...jag elr vad man säger så 'strider' han ju mot sin död och han vinner ju alltid i strid såååååå.....jag är dålig på att förklara...)

Efter fem dagar liggande helt stel, öppnade Michael sina ögon. "Jag måste pissa." sa han med hög och tydlig röst. Han satte sig upp.

(Aha ^^ då är jag med XD)

Evin hade inte rört sig sedan hon fått budskapet om Michaels död. Hon hade enbart suttit ute i trädgården och stirrat ut över det gråa vattnet. Ludvig hade kommit och lagt en filt om hennes axlar men hon hade inte rört maten. Hon var djupt inne i sig själv, i sin sorg och inget nådde henne.

Michael ställde sig upp och alla som såg fick panik. Kocken började springa runt och skrika att "Här var det spökvandring, pojkspöket från rum 31 är på spökvandriing!!"

(Kocken är fett skön....jag har rutat en bild på honom ^.^"

(Hahaha xD)

Evin märkte inget, hon hade inte märkt något på dagar så varför skulle hon märka nu? Men alla andra fick panik, panik blandat med nyfikenhet, alla var rädda men ville se.

"Håll tyst din fete gubbstrutt!" muttrade Michael åt kocken som gjorde en snopen min. Michael suckade och gick in i sitt rum. Han gick på toa och gjorde både 1&2, sedan badade han länge och klädde sig till sist i rena kläder. Han gick ut och frågade en piga vart Evin befann sig. Pigan nickade mot sjön och Michael gick dit. Han satte sig osäkert bredvid Evin. "Hej! Jag...jag vann över döden, är jag inte fantastiskt begåvad!?!?!" nu var han åter sitt gamla jag, att vara utan sitt gamla jag i fem dagar var verkligen inte en bra idé.

Det tar lång tid innan Evin ens märker något, sakta med nästan död blick vänder hon sig mot honom. Var hon också död nu? Eftersom hon såg Michael? Han lät till och med som den gamla Michael. Evin verkade inte göra någon ansats för att känna igen honom. Var det såhär döden var?