LotR (Privat)

"Varför skyddar du den så då?" säger hon och det är först när hon får ringen om sin hals hon åter lugnar sig.
"Förlåt" mumlar hon och tar sig åt huvudet, hon visste hur svag och lättpåverkad hon var av ringen och ändå blev det såhär.

"Det är dig jag skyddar, Keya. Den påverkar dig starkt", försvarade han sig med och rättade till skjortkragen.

Keya nickade då hon visste att det var sant.
"Jag vet men vill inte att du ska bli det med." sa hon och lutade sig tungt mot väggen. Ringen gav sig på den svagaste först och hon var svag psykiskt om än inte fysiskt. Hon verkade må bättre nu då hon hade ringen om man nu kunde må bra av något som nästan styrde en.

"Hur som helst", fortsatte Banner och harklade sig. "Vi bör ge oss av nu."

Keya nickade och kom raskt upp på fötter samtidigt som hon packade det sista och satte sig upp på hästen. De skulle förstöra ringen, men ville hon det?

Banner spände fast packningen på hästen igen och satte sig upp. Han sträckte på sig.
"Och nu då?"

Keya såg på berget de lämnat och såg på grottan, sedan såg hon på slätten framför dem. "Framåt gissar jag." sa hon trött och satte iväg.

Han instämde. "Förstås, det är klokast. Dumt gjort av mig att inte se den möjligheten." Banner följde Keyas spår.

Keya uppfattade inte ens ironin från honom utan bara nickade. "Ja, det borde du fattat." sa hon men tyckte inte så medveten om något.

Banner sade inget på ett bra tag. "Keya? Angående gårdagen" Han harklade sig.