De utvalda

"Sov du inte? Det borde du gjort, tack." säger hon och drar på sig sina kläder som låg på golvet, idag var dagen då banketten skulle vara.

"Jag kunde inte, och jag ville att du skulle sova" sa Ethan. Han drog på sig byxorna också och reste sig upp och sträckte långsamt på sig. "Måste vi gå till köket redan?".

"Men.......tack." säger hon slutligen och klär på sig det sista, "Vi har inte så mycket annat att göra och vi behöver mat, vad hade du tänkt?" frågar hon roat.

"Jag vet inte....det är bara det...här inne...det känns så säkert på ett sätt, och det är mysigt också". Ethan log mot Eletha stort. "Annas kan vi äta också". Han fick en ide. "Eller så kanske vi kan äta och sedan bara ta det lugnt idag? Det gör väl inget om vi inte har så mycket träning en dag bara....".

Eletha nickar och ler, "Ja, det kan vi göra. Dessutom så måste vi göras ordning för banketten och liknande, gissar att vi slipper träningen." sa hon glatt.

"Göras ordning?" frågade Ethan. Skulle de fixas eller? Han ville inte riktigt fundera på vad det var. "Men då går vi och äter då" log han. Han tog öppnade dörren ut för henne.

Hon nickade, "Kläder och liknande, sen ska ju vi stå för underhållningen så gissar att de skall förbereda oss för den." säger hon och rycker på axlarna medans de går ner mot köket.

Ethan nickade, han undrade vad det var för kläder....han hoppades på någon vanlig skjorta och kanske en väst.
De kom in i köket där alla var väldigt stressade, de var ju tvungna att få klart allt innan kvällen, men en kökspiga som inte var särling räckte fram en varsin skål med gröt till de. På gröten låg en rejäl klick sylt.
"Tack" hann Ethan säga innan hon var borta och han satte sig ner och började äta. "Kommer de och hämtar oss? Eller måste vi gå dit själva?".

"De hämtar oss." sa Eletha och satte sig ned vid bordet med gröten. "Troligtvis ska vi bli klädda, sen få instruktioner om vad vi ska göra." sa hon och sedan böjde hon sig fram och sänkte rösten så bara han kunde höra, "Sen vill kungen se blodspillan, så skada mig, men bara lite, så det läker lätt." sa hon med allvar och såg honom in i ögonen.

Ethan nickade igen, han förstod, skönt att de skulle bli hämtade åtminstone....Han nickade sedan igen, men mer tveksamt. "Jag kan låta en kniv bara snudda vid dig, det blir ett litet sår då". Han såg tillbaka i hennes ögon och hans blick förmedlade att han hatade vad hon sa åt honom att göra.
Han åt resten utav gröten.