prs eragon

"För att det inte går att lita på vad folk känner"

"Känslor är det ärligaste som finns. Om man inte kan lita på känslor, vad ska man då kunna lita på?"
Jag är uppriktigt förvirrad

"Det går inte att lita på något"

Jag stirrar på henne. Skojar hon? Har hon förlorat förståndet? Är det verkligen hennes åsikt?
"Ofta har du rätt, men i det här fallet tror jag att du behöver lära dig något nytt. Det finns mer man kan lita på än det man inte kan lita på."

"Jag litar inte på någon, och jag har klarat mig ganska bra"

Jag ser henne i ögonen.
"Gör du? Din mor älskar dig inte, du har inga vänner, din drake är död och du var själv nära att dö. Du ville dö. Det är inte min syn på att klara sig bra."

"Jag står här!" Säger jag och vänder honom ryggen.

"God natt"
Jag går tillbaka till Faor och lägger mig igen.

Han drog upp Sauton. Såren som precis har läkt blöder igen.

"Var du tvungen att säga sådär?"[/i
[i]"Jag vet att jag skadade henne, men den här gången bara för att jag ville vara ärlig. Och jag tror att hon ignorerar och gömmer sin smärta hela tiden. Hon kan aldrig må bättre om hon bara begraver smärtan. Om hon bara springer undan från den istället för att möta och bearbeta den."
"Jag hoppas du gjorde rätt."
"Jag med." tänker jag