Power (Ett rollspel för alla)

Liz fjäril hade precis blivit klar när lektionen var slut. Varför hade hon ritat en fjäril?
Kanske för att en fjäril är fri, precis det som Liz vill bli.
Liz går därifrån och hoppas på att ingen "välsignad" ska gå fram till henne.

Annabeth gick fram och gav teckningen till läraren. Han höjde på ögonbrynet, men sade ingenting.
Det var ganska sent på eftermiddagen, och skoldagen var slut. Annabeth gick till sitt rum igen, sträckte ut sig på sängen och började läsa sin bok.

Lelia la fram sin teckning på katedern. En segelbåt som seglade iväg mot horisonten i solnedgången och en liten gestalt satt där i. Gestalten var hon. Lelia gick snabbt från lektionen för att slippa snacka om den.
Hon gick in på sitt rum och slog upp sin laptop. Hon satte på hög musik från spotify, slängde väskan på golvet och la sig i sängen.

Jackson dumpar sin teckning på katedern och om han fick en konstig blick eller någonting för den såg han den inte för att han gick ut ur klassrummet så fort som möjligt. Han ska leta reda på rektorn. Han måste säga någonting om "Ariana". Eller? Jackson stannar. Det måste han inte. Varför ska han lyda henne? Jackson vänder sig om och börjar gå mot sitt rum.

Zeya lämnade in sin teckning på katedern. Den föreställde en hund, en japansk spets, hon älskade hundar. Hon hade alltid hade velat ha en, men både hennes mamma och lillebror var allergiska.
Hon gick ut ur klassrummet mot sitt rum på tredje våningen.

((Ska de inte äta middag snart? ))

((Jag vet inte. ^^))

((Det borde de väl, eftersom det är ganska sent på eftermiddagen o__o))

((Skriv som du vill ^^))

((Jaja, jag kan vänta med middagen iallafall ))

Annabeth stängde igen den utlästa boken och lade den på sin byrå. Hon tog fram sin mobil, och ringde sin pappa.
"Luke Grace."
"Det är jag."
"Åh, hejsan Annie. Är skolan slut?"
"Ja."
"Vad bra. Hör du, Annabeth, jag är lite upptagen..."
Annabeth suckade. Självklart hade han inte ens tid med ett telefonsamtal.
"Hejdå." Hon lade på och tittade stint på mobilen.
Hur skulle hennes mamma varit, om hon inte dumpat Annabeth hos pappan? Skulle de ha levt i ett finare område? Åkt på semester? Ha ett normalt liv?
Hon försökte tänka sig att hennes mamma just nu var hemma, i deras stora villa. Och pappa kom just hem från jobbet, klädd i kostym. Mamma lagade mat i köket, och doften av god mat fanns i hela huset. Annabeth dukade. Vid bordet frågade mamman om hur hon hade haft det i skolan. De skulle skämta och ha kul, som en normal familj.
Det värkte i Annabeth när hon tänkte på det. Hon grät inte, nej, det var längesedan hon gråtit pga sin mamma, men det var som om något tungt hela tiden tryckte mot hennes bröstkorg, och gjorde så hon fick svårt att andas.
Annabeth letade runt i sin väska, tills hon hittade kuvertet. Det var nött och gammalt nu, men det enda som fanns kvar efter hennes mamma. Hon öppnade det försiktigt och tog ut brevet, som handlade om att mamman inte kunde ta hand om henne.