The Vampire Diaries[Roll]

"Du har bara inget tålamod", sade han innan han lade mobilen tillbaka i fickan. "Förresten så borde du vara nöjd, jag också, med tanke på att Mikael varken kan döda dig eller mig för tillfället..."
Han tittade menade på henne innan han började zappa igenom kanalerna igen.

"Ja, det vet jag väl. Jag vet att jag borde vara det, men jag har svårt att tänka positivt", sade Caroline med en suck.
"Något du vill göra istället för detta?", frågade hon desperat.
Något måste hon göra för att inte bli alldeles...vansinnig, eller något sådant.

Klaus ryckte på axlarna.
"Ingen aning", sade han. "Eller jo, det finns förstås... Men de sakerna ska vi inte gå in på.."
"Förresten har jag inte varit på det här rummet innan, så jag har ingen aning om vad det innehåller, men du borde väl komma på något.... Jag har förstått att du är ganska kreativ av dig."
Han log retligt åt henne innan han sedan blev allvarlig och satte sig i soffan vid sidan om den som han just suttit i. Han hade tur, det fanns ett perfekt block på soffbordet samt en penna som han plockade åt sig.
"Sitt still, sweetheart", sade han affärsmessigt .

Caroline skrattade lätt.
"Nej, det blir nog bäst så", svarade hon.
Klaus hade plockat upp ett block, och det verkade som om han skulle måla. Och det var henne han skulle måla av. Hon hade sett hans konstverk, de var vackra.
Så det var verkligen ett nöje att bli avmålad.
Hon rätade till sig och lät honom måla av henne.

Det var tyst i rummet, vilket för en stund var en lättnad för Klaus. Han behövde inte tänka medan han skissade, då var det som om det inte fanns några bekymmer alls i världen. Att vara med Caroline i ett hotellrum hade endast varit en dröm för honom förut, men just nu kändes det lite som en mardröm då de var instängda och hade Mikael någonstans i närheten.
Han var klar med skissen efter en halvtimme, den hade blivit riktigt okej, inte som de som han hade hemma i Mystic Falls. Men det dög.
"Done", sade han och rätade på sig men gjorde inget tecken på att han skulle visa bilden för Caroline, allting han gjorde var att le retligt mot henne.

Caroline tittade intensivt på Klaus.
Hon ville verkligen se bilden, han som var så duktig kunde ha gjort ett mästerverk.
Dessutom älskade hon konstverk, om de hade gjorts av bra konstnärer förstås.
Hon kunde titta på dem i evigheter.

"Vill du se den?"sade Klaus med retlig röst och höll upp blocket framför ansiktet på henne, med bakåtsidan mot henne så att hon inte såg bilden. Han hade ingen aning om varifrån den plötsliga lekfulla känslan hade kommit, han hade säkert blivit virrig efter att för första gången bli inlåst...

"Det är klart jag vill", sade Caroline och himlade med ögonen.
Hon gjorde ingen ansats till att försöka ta blocket utan tittade endast på Klaus med en menande blick.

"Du är tråkig", muttrade Klaus och kastade blocket på soffan bredvid henne innan han lade sig ner i soffan som han satt i och lade armarna under huvudet.

"Haha, då får jag väl vara det då?", svarade Caroline surt.
Hon tog blocket utan en blick på Klaus och tittade på bilden.
Den var fantastiskt bra målad, och hon var häpen.
Men hon visade det inte för Klaus utan fortsatte endast titta på den. Om han skulle vara sådär fick hon vara såhär tråkig.