We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas lägger ena armen under Nikkis rygg och den andra under sitt huvud. "Nu skyddar ajg dig" säger han lågt och tittar upp i himen han också och försöker klura ut vad molnen liknade.

Nikki logmot tom, för andra lät det kanske fånigt men inte för honom, i hans öron lät det underbart "tack" svarade han uppriktigt och la sig på sidan och la en arm runt Toms midja
"Vet du om att du är snygg?" frågade Nikki honom lågt

(Förlåt för mina tempusfel i mitt förra inlägg Hade lite bråttom)

Thomas vrider huvudet så att hanser Nikki och skakar sedan på det. "Nej det visste jag inte. Det enda jag vet om mig själv är att jag heter Thomas och fyller 16 år om två veckor" säger han och ler. "Vet du om att du är snygg då?" fråger Tom och vrider hela kroppen så att de ligger tätt intill varandra.

(haha det gör verkligen inget xD)

Nikki ler lite "nu vet du det i alla fall" säger han leende "det korekta svaret är nog nej, men då skulle jag ljuga" sa Nikki roat, han visste faktiskt att han såg bra ut, inte för at than brukade skryta om det. Nikki brukade se det som, snygg på utsidan, ful på insidan

(Är det bara jag som får samma känslor som min rollspelskaraktär? Om han blir irriterad blir jag det, om han blir sårad blir jag det och om han blir glad blir ajg också det? xD )

Thomas ler och kramar om Nikki hårdare då han hade ett så bra tillfälle nu. "Ja, nu vet jag det" viskar han glatt och blundar. "Visst är det lustigt att vi får vara ensamma? Annars så är vi inte det, dem andra kanske står vid dörröppningen och glor förvirrat på oss" skrattar han fortfarande med ögonen stängda.

(Haha nej jag är lika dan xD haha jag lever nog lite väl mkt genom mina karaktärer xD)

Nikki tar tacksamt emot kramen, han gillade att Tom faktiskt brydde sig om honom.
"Vilken tur" sa han leende och ryckte sen på axlarna "det är ett stort hus så egentligen är det nog inte så konstigt, men jag klagar inte" sa Nikki och lutade huvudet mot Toms bröstkorg och andades in hans doft

(Detsamma här xD Fast jag lever ju upp till saker, filmer och böcker till 110 % och det så då är det väl inte så konstigt )

Thomas lutar ner huvudet så att hans haka precis nnuddar Nikkis hår. "Skulle inte förvåna mig om alla har fastnat någonstans och inte hitar ut från huset" skrattar han och låter sig öppna ögonen och ser då vargen stå bara några centimeter från hans ögon. "WOAH! skriker han till av chocken men håller sig kvar. "Oh gud, cad rädd jag blev. Förlåt vargen" säger han lite lugnare.

(haha jag med xD ibland är jag typ med i boken själv så allt som händer, händer liksom mig)

"Det skulle vara lite roligt, men på sätt och vis är vi ju fast eftersom vi inte kommer ut" säger Nikki lågt och rycker till när Tom skriker till och han ser förskräckt på honom och Mokona gnyr till och han sätter sig upp "kom de tär ingen fara" säger han och tar Mokona i sin famn och lugnar vargen, samtidigt som han försöker lugna sig själv

Thomas mumlar något ohörbart till svar och backar bort några decimeter från vargen och Nikki. Han tar upp sin visselpipa och bara studerar den, han blåser inte, bara studerar och försöker förstå hur den i hela världen kan funka.

Nikki vänder sig mot Tom och ler lite
"Förlåt, du skrämde oss bara" sa han och satte sig bredvid honom