Life - Lupple & Medi PRS

"Finns det något bra knep att må bättre? Mata mig med choklad och stoppa om mig vid elden? Kanske hålla om mig och se på en film?" Föreslog hon.
"Och kanske sjunga?" sa hon sedan tystare.

Han nickade sakta. "Kanske ska prova alltihopa." Viskade han och smekte henne över håret. "Sjunga? Älskling. Jag sjunger sällan." Viskade han. Han hade sjungit för henne när de var små och han mindes att hon älskade det. Folk sa att han sjöng mycket bra. Men han sjöng oerhört sällan.

"Då provar vi allt.." Hon såg sig om och såg sedan mot dörren.
"Ska vi lägga oss i soffan och se dilm kanske? Men jag vill höra dig sjunga. När barnen är små ska du iallafall sjunga."

Han smekte hennes kind och nickade sakta. " Film låter bra." Log han för att sedan nickade sakta. "Om jag får sjunga på stammens språk kan jag sjunga för de små." Viskade han.

Olivia hade lugnat sig och nickade. Hon hade inte bett om något annat.
"Vem kommer hindra dig från att sjunga på ditt språk?" Frågade hon mjukt.
"Inte jag. Men kan du inte sjunga för mig med?"

Han ryckte på axlarna. "Jag vet inte. " Sa han ärligt och lekte lätt med henne hår. För att sedan skratta till. "Okej en sång." Sa han och funderade lite innan han vackert började sjunga hennes favoritsång från när hon var barn.

"En gång? Vad larvig du är." Hon log när hans sång började och hon lutade sig mot honom. genast var hon mycket lugnare.
Minnen av när hon var liten kom till henne och hon greppade om hans hand.

Han kände hennes lugn, hörde hennes hjärtas jämnare slag och han kramade om hennes hand.

När sången var slut log hon och skakade på huvudet.
"Inte en chans att det var ända gången. Du fick mig att lugna ner mig." Försiktigt gjorde hon sig fri.
"Ska göra choklad tänker jag. Vill du ha?"

Han skrattade lågt och nickade. "Du har rätt. Att du blev lugn är det viktigaste." Log han och släppte taget om henne och skakade lätt på huvudet. "Nej tack. "Log han. Var inte sugen på choklasd.