Life - Lupple & Medi PRS

"Vi kommer behöva ställa fram mat men det gör vi mer än gärna. Han var så glad över idén. Tänkte att det var en bra idé själv." Hon log och lutade huvudet mot honom.
"Mår bra hur så?" Sa hon med en öm röst.

" Jag tror de äter rätt lite under vintervilan. Men det är ju bra att ställa in så det finns." Log han. "Bara kollar." Viskade han och såg på henne med glada ögon.

"Jag vet. Såg när de höll på att fixa. " Hon log och kysste hans nacke.
"Måste läsa mormors böcker." Sa hon med en mjuk stämma.
"Vill du fläta mitt hår medans?" Sa hon och tog hans hand.
"Nu menar jag?"

"Självklart." Log han och lekte lätt med hennes hår. "Pärlor i?" frågade han och ledde henne till soffan så de kunde mysa ned sig.

Hon nickade och visade sin fläta hon hade i.
"Den vill jag ha fixad med." Hon flinade.
2Tar aldrig ut den. Du vet det va?" Hon fingrade på den. Att hon fick den gjorde henne så lycklig.

Han log mjukt och kysste henne lätt. " Jag älskar att du bär den." Viskade han och fingrade lätt på den innan han varsamt drog ned henne framför sig och började att borsta ur hennes hår.

"Och jag älskar att den är från dig." Hon såg på honom och slöt sedan ögonen. Vände sig med ryggen mot honom.
"Kan du berätta vad alla pärlor betydde igen? Min gröna är den jag fick för den jag är. Din fick jag från förlovning. Men sen.."

Gabriel log mot henne och kammade varsamt ut varje slinga. " Ska vi verkligen ha en pärllektion nu?" Frågade han ömt. " Då får du hämta dem du undrar över." Log han mjukt.

"Nej jag tror inte jag vill." Hon såg på honom.
"Men berätta om din pärla. Jag vet att en av dem är om mina ärr." Hon såg på honom.
"Det är okej. Jag har lärt mig älska dem. de är en del av mig"

Han såg på henne, leendes. " Du är så nyfiken." Viskade han mjukt. Han älskade det om henne. Han tog fram en av sina hårslingor den men massa pärlor på. "Välj en, så ska jag berätta om den." Viskade han leendes och pussade henne på axeln.