Medi
Elev
|
13 jul, 2026 16:20
|
Atira
Elev
|
Skrivet av Kintsugi: Något positivt om min dag - vecka - veckor - månader - år. En riktig ”skriva av sig” nu när jag i omgångar försökt krafsa ner någon skriftlig formulering kring allt. För att minnas. För att ventilera. För att sortera i hjärnbalken. För jag har genomgått något som jag värdesätter över alla mina tidigare prestationer och upplevelser här i livet.
2026-06-28 04:16
Spoiler:
Tryck här för att visa!Så var börjar jag?
Den massiva respekten för mammor som inte infunnit sig förrän jag själv genomgått en förlossning? Att jag klarat en förlossning? Respekten till sjukvården och våra fantastiska barnmorskor som vet vad de gör och som tar hand om den lilla familjen i alla dess steg och stadier? Känslan att på BB sätta upp den lilla blomman på trädet för årets födda i länet?
Den besynnerliga oförståelsen i att något sparkade i den stora, runda magen till att magen dragit ihop sig och någon nu är det sötaste ens hormonella mammaöga skådat?
Att jag varit gravid i, vad jag en gång tänkte var, oändliga 9 månader (när en graviditet var något jag aldrig tänkt genomgå). Att september 2025 och plusset på stickan var en oändlighet sedan men samtidigt ”var tog graviditeten vägen? - tiden springer iväg”?
Att jag, JAG, nu är mamma. Att min sambo är en otroligt vettig, logisk, mysig, stöttande, hjälpsam partner och bästa pappan. Att han baddade mig med kall handduk när jag höll på att brinna upp mellan dem sista krystvärkarna? (Och så mycket mer, men förstå det ovärderliga i svalkan när allt brann där för stunden). Att VI satt en flicka, vår dotter, till världen. En kusin till sambons brorsdöttrar. En systerdotter till min bror. Mammas första barnbarn. Jag som inte skulle ha barn: tänk ansvaret, ekonomin, livsomställningen, egoistiska miljöpåverkan (men partnern kom in i bilden vilket fick mina murar att falla och tilltro till familjelivet att stärkas). Hur gör ensamstående mammor? Hur gör unga föräldrar? Jag är både imponerad och helt oförstående.
Jag är redan stressad över att julen är runt hörnet och att hon växer så fort. Kan hon inte få plats i klädstorlek 56 och blöja 1 en månad till?
Jag ser redan fram emot att vara delaktig i hennes fritidsaktiviteter: koka korv under skidtävlingshelger? Samköra barn i fotbollslaget till matchen? Hämta på förskolan? Gå bredvid henne när det ska cyklas till brevlådan?
Jag är livrädd över att något ska hända henne. Någon antivaxxer vars unge smittar henne med något innan hon fått sitt vaccin? En dåre på vägarna som inte har där att göra? Mardrömmarna med den troliga utgången -död- löste av varandra första veckan för mig. Sambon hade samma infall av skräckfyllda drömmar veckan efter.
Första tre dygnen efter förlossningen var jag bestämd på att aldrig utsätta mig för en förlossning igen. Hur skulle jag mäkta med den smärtan igen? Och smärtan dagarna efter. Svårt att ta sig mellan spjälsäng och amningsposition i sängen om nätterna, förstoppad av maxdos alvedon+iprensubstitut direkt och med rådet att inte nyttja laxeringsmedel pga infektionsrisken i såren för ”så förstoppad blir man inte”. Dvs. jag implementerade en rutin på microlax 1-2 ggr/dag följt av dusch. Vidare rutin på 1 microlax/dag och 1-2 påsar dulcosoft med vätskeintag. Annars hade jag gått sönder. (Too much info?).
Dygn fyra: ”Kanske ändå ska fundera på ett syskon inom ett par år så jag inte blir allt för gammal eller ångrar mig senare? Tänk om något hemskt faktiskt skulle hända och man står barnlös (igen)?
Det är helt otroligt vad mycket en kan känna för en så liten knubbig kut, ankunge, krabba, gumsan-gumselumsa. Hon går under så många pluppiga namn just nu att vi riktigt behöver träna på att säga hennes riktiga namn. Två veckor gammal imorse och ännu ser hon inte ut som det namngivna. T.o.m jag som haft namnet som projektnamn i omgångar flera månader går runt trött-groggy 05:00 i nätternas tredje blöjbyten och säger ett av de andra finalistnamnen.
Det är också helt otroligt vad mycket kärlek och uppskattning det finns till det lilla knytet. Nästan så hjärtat hade växtvärk första dygnen varje gång man såg ner på hennes lilla näsa, små ögon, gulliga öron, lilla ansikte, små grodben och farbror-frisyren som står rätt ut på sidan efter att hon ha sovit sig lite lite halvt svettig. Den enorma stoltheten och lättnaden när de tröga pruttarna och bajsblöjorna äntligen släpper efter att ha klämt och tagit sin tid. Där hon legat och spänt sig frustrerat så ansiktet är illrött och den tunga hickan är ostoppbar. Man vill ju bara trolla bort frustrationen med mer kärlek och magisk mag-massage.
Annat? I övrigt?
- Den kärlek och tacksamhet jag känner till sambon som så genuint berömmer mig som mamma. Gärna där om kvällarna och nätterna mellan blöjbyten och amningssessioner. Jag vet inte om han varit orolig eller nojig eller om han bara är allmänt imponerad. Inte som att jag har någon erfarenhet kring småbarn, men jag känner mig så trygg i mitt och vårat föräldraskap. Vi gör det bra. Hon gör det bra. Hon är dirigenten och projektledaren, vi är rookie parents som lär oss och läser av varje nytt steg som de kommer.
- Nu kämpar vi med ett upplägg för d-droppar. Från att ha sovit djupt 3h åt gången så är livet mer frustrerat sedan implementeringen. Sömnen störs av magont och vi laborerar för fullt. Trappa upp långsamt med äckliga vattenbaserade droppar utblandat med bröstmjölk? Långsam övergång till oljebaserade? Smörjer oljebaserade tarmen? Gör vattenbaserat avföringen ”torrare”? Prova annan typ d-droppar utan e-ämnen? D-droppar med bakteriekultur?
- Inte direkt haft cravings men absolut uppskattat en del tilltugg mer än andra (logiken säger ju att kroppen då behövt någon mineral, vitamin eller direkt sockerkick in i hjärnbalken) : turkisk yoghurt, svartvinbärssylt, svartvinbärsdryck, klassiskt lösgodis (typ sura nappar, colaflaskor, tutti frutti och vingummi), gröna äpplen, vinäger/syrlig dressing på sallad och salta chips. Medan mina choklad- och pralinlager dammat och torkat till sig (något som betats av nu under amningen - energin ska in!).
- Epidural för ryggen vid värkarna är en ovärderlig gåva till mänskligheten. Epiduralen sattes in vid 10cm när ryggen ”redan gått sönder”. Men den lättnaden! Oj oj oj vad skönt! Två minnen som hänger kvar när läkaren kom med epiduralen är 1. Svalkan när han spritade ryggen (han varnade för att det kunde upplevas kallt men jag njöt!). 2. När han sa något i stil med ”nu ska jag sticka här så då måste du ligga helt still” samtidigt som en värk kom i samma veva.
Jag är mamma sedan två veckor tillbaka i tiden.
Oj men STORT grattis!! ❤️ Så mysigt. Livet förändras verkligen helt när det finns barn med i bilden. Det är jobbigt, galet och underbart på samma gång.
14 jul, 2026 12:38
|
FenixPotter
Elev
|
Skrivet av Kintsugi: Något positivt om min dag - vecka - veckor - månader - år. En riktig ”skriva av sig” nu när jag i omgångar försökt krafsa ner någon skriftlig formulering kring allt. För att minnas. För att ventilera. För att sortera i hjärnbalken. För jag har genomgått något som jag värdesätter över alla mina tidigare prestationer och upplevelser här i livet.
2026-06-28 04:16
Spoiler:
Tryck här för att visa!Så var börjar jag?
Den massiva respekten för mammor som inte infunnit sig förrän jag själv genomgått en förlossning? Att jag klarat en förlossning? Respekten till sjukvården och våra fantastiska barnmorskor som vet vad de gör och som tar hand om den lilla familjen i alla dess steg och stadier? Känslan att på BB sätta upp den lilla blomman på trädet för årets födda i länet?
Den besynnerliga oförståelsen i att något sparkade i den stora, runda magen till att magen dragit ihop sig och någon nu är det sötaste ens hormonella mammaöga skådat?
Att jag varit gravid i, vad jag en gång tänkte var, oändliga 9 månader (när en graviditet var något jag aldrig tänkt genomgå). Att september 2025 och plusset på stickan var en oändlighet sedan men samtidigt ”var tog graviditeten vägen? - tiden springer iväg”?
Att jag, JAG, nu är mamma. Att min sambo är en otroligt vettig, logisk, mysig, stöttande, hjälpsam partner och bästa pappan. Att han baddade mig med kall handduk när jag höll på att brinna upp mellan dem sista krystvärkarna? (Och så mycket mer, men förstå det ovärderliga i svalkan när allt brann där för stunden). Att VI satt en flicka, vår dotter, till världen. En kusin till sambons brorsdöttrar. En systerdotter till min bror. Mammas första barnbarn. Jag som inte skulle ha barn: tänk ansvaret, ekonomin, livsomställningen, egoistiska miljöpåverkan (men partnern kom in i bilden vilket fick mina murar att falla och tilltro till familjelivet att stärkas). Hur gör ensamstående mammor? Hur gör unga föräldrar? Jag är både imponerad och helt oförstående.
Jag är redan stressad över att julen är runt hörnet och att hon växer så fort. Kan hon inte få plats i klädstorlek 56 och blöja 1 en månad till?
Jag ser redan fram emot att vara delaktig i hennes fritidsaktiviteter: koka korv under skidtävlingshelger? Samköra barn i fotbollslaget till matchen? Hämta på förskolan? Gå bredvid henne när det ska cyklas till brevlådan?
Jag är livrädd över att något ska hända henne. Någon antivaxxer vars unge smittar henne med något innan hon fått sitt vaccin? En dåre på vägarna som inte har där att göra? Mardrömmarna med den troliga utgången -död- löste av varandra första veckan för mig. Sambon hade samma infall av skräckfyllda drömmar veckan efter.
Första tre dygnen efter förlossningen var jag bestämd på att aldrig utsätta mig för en förlossning igen. Hur skulle jag mäkta med den smärtan igen? Och smärtan dagarna efter. Svårt att ta sig mellan spjälsäng och amningsposition i sängen om nätterna, förstoppad av maxdos alvedon+iprensubstitut direkt och med rådet att inte nyttja laxeringsmedel pga infektionsrisken i såren för ”så förstoppad blir man inte”. Dvs. jag implementerade en rutin på microlax 1-2 ggr/dag följt av dusch. Vidare rutin på 1 microlax/dag och 1-2 påsar dulcosoft med vätskeintag. Annars hade jag gått sönder. (Too much info?).
Dygn fyra: ”Kanske ändå ska fundera på ett syskon inom ett par år så jag inte blir allt för gammal eller ångrar mig senare? Tänk om något hemskt faktiskt skulle hända och man står barnlös (igen)?
Det är helt otroligt vad mycket en kan känna för en så liten knubbig kut, ankunge, krabba, gumsan-gumselumsa. Hon går under så många pluppiga namn just nu att vi riktigt behöver träna på att säga hennes riktiga namn. Två veckor gammal imorse och ännu ser hon inte ut som det namngivna. T.o.m jag som haft namnet som projektnamn i omgångar flera månader går runt trött-groggy 05:00 i nätternas tredje blöjbyten och säger ett av de andra finalistnamnen.
Det är också helt otroligt vad mycket kärlek och uppskattning det finns till det lilla knytet. Nästan så hjärtat hade växtvärk första dygnen varje gång man såg ner på hennes lilla näsa, små ögon, gulliga öron, lilla ansikte, små grodben och farbror-frisyren som står rätt ut på sidan efter att hon ha sovit sig lite lite halvt svettig. Den enorma stoltheten och lättnaden när de tröga pruttarna och bajsblöjorna äntligen släpper efter att ha klämt och tagit sin tid. Där hon legat och spänt sig frustrerat så ansiktet är illrött och den tunga hickan är ostoppbar. Man vill ju bara trolla bort frustrationen med mer kärlek och magisk mag-massage.
Annat? I övrigt?
- Den kärlek och tacksamhet jag känner till sambon som så genuint berömmer mig som mamma. Gärna där om kvällarna och nätterna mellan blöjbyten och amningssessioner. Jag vet inte om han varit orolig eller nojig eller om han bara är allmänt imponerad. Inte som att jag har någon erfarenhet kring småbarn, men jag känner mig så trygg i mitt och vårat föräldraskap. Vi gör det bra. Hon gör det bra. Hon är dirigenten och projektledaren, vi är rookie parents som lär oss och läser av varje nytt steg som de kommer.
- Nu kämpar vi med ett upplägg för d-droppar. Från att ha sovit djupt 3h åt gången så är livet mer frustrerat sedan implementeringen. Sömnen störs av magont och vi laborerar för fullt. Trappa upp långsamt med äckliga vattenbaserade droppar utblandat med bröstmjölk? Långsam övergång till oljebaserade? Smörjer oljebaserade tarmen? Gör vattenbaserat avföringen ”torrare”? Prova annan typ d-droppar utan e-ämnen? D-droppar med bakteriekultur?
- Inte direkt haft cravings men absolut uppskattat en del tilltugg mer än andra (logiken säger ju att kroppen då behövt någon mineral, vitamin eller direkt sockerkick in i hjärnbalken) : turkisk yoghurt, svartvinbärssylt, svartvinbärsdryck, klassiskt lösgodis (typ sura nappar, colaflaskor, tutti frutti och vingummi), gröna äpplen, vinäger/syrlig dressing på sallad och salta chips. Medan mina choklad- och pralinlager dammat och torkat till sig (något som betats av nu under amningen - energin ska in!).
- Epidural för ryggen vid värkarna är en ovärderlig gåva till mänskligheten. Epiduralen sattes in vid 10cm när ryggen ”redan gått sönder”. Men den lättnaden! Oj oj oj vad skönt! Två minnen som hänger kvar när läkaren kom med epiduralen är 1. Svalkan när han spritade ryggen (han varnade för att det kunde upplevas kallt men jag njöt!). 2. När han sa något i stil med ”nu ska jag sticka här så då måste du ligga helt still” samtidigt som en värk kom i samma veva.
Jag är mamma sedan två veckor tillbaka i tiden.
Jag gratulerar
14 jul, 2026 17:26
|
Medi
Elev
|
14 jul, 2026 18:42
|
bubbles 
Elev
|
jag gjorde ett fynd på myrorna idag! en cd spelare för 99 kronor, med högtalare inkluderat. blev så glad, och den funkar peeerfekt. så nu kan jag lyssna på massa cdskivor jag fick för typ 10 år sedan igen!
 
16 jul, 2026 12:56
|
FenixPotter
Elev
|
Jag har badat med familjen och käkat glass
17 jul, 2026 20:38
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen