PRS Lupple & Medi

Hon höll sin hand mot läpparna och darrade. Den hade fått något sår men tvättat bort det och kände på fingrarna.
"Jag vet inte om den är bruten men jag vågar inte testa." Hon såg på honom.
"Hur mår du Dorian?" Hon skrattade mjukt.
"Kolla klatiga kraftverket."

Dorian såg på henne och tog hennes hand försiktigt och tittade på den.
" Jag är ingen expert men jag tror inte den är bruten. Bara lite mörbultad." Flinade han och nickade.
"Bara bra." Sa han och skrattade lågt.
"Vi får nog barnsäkra detta rum." Sa han och log retsamt men klappade henne försiktigt på handen och gav henne en lätt kyss på handryggen. "Kommer bli bra." Viskade han och såg på henne.

Tårarna slutade att rinna och hon såg på honom och skrattade.
"Jusste jag är en bebis." Hon fnittrade och kände de kalla läpparna kyla såren och hon slöt ögonen.
"Du anar inte hur skönt det där var. " Hon öppnade ögonen och lade sig ner med sin hand i hans.
"så ska morfar sitta barnvakt imorgon med?" retades hon och sträckte ut tungan.

Dorian såg på henne och flinade till. " Åh ja du är liten." Viskade han och studerade henne.
"Bra att jag kan hjälpa på nått sätt." Log han och kramade hennes hand försiktigt.
" Jag ska ju måla av dig imorgon." Flinade han och skakade på huvudet.
"Du är så barnslig, lipar och grejer." Skrattade han och såg på henne. Hon var hans egna personliga sol.

Hon log mot honom och lirkade ut sin hand och sträckte sig efter en karta med medicin och tog en och svalde med vatten.
"Se till att inte han gör dumheter är du snäll." Hon såg över axeln på Maria som satt kvar och log mot dem och hon reste sig.
"Kom nu min son."

Dorian såg på henne och flinade lätt.
"Sov gott." Log han och smekte henne lätt över kinden innan han reste sig upp och gick med Maria ut från rummet.
"Mor." Sa han och kramade om henne innan han gick ut från huset och satte sig mitt i trädgården och stirrade upp på stjärnorna.

Natten flöt på och snart kom morgonen. Willow vaknadeoch gned sig i ögonen och tog sig trött ner till köket och satte sig ner vid bordet.
"Morgon." Hon lade huvudet på sned.
"Dorian varför lagar ni mat när ni ändå inte äter?"

Dorian befann sig ute nästan hela natten och tänkte, tänkte och tänkte lite till. Allt handlade om Wilow, hur han skulle bete sig kring henne och alla känslor som han hade. Det var starka känslor och lust. Han kände stark lust men han visste inte hur han skulle hantera allting.
Men morgonen kom och han hade inga svar på någon fråga som han hade ställt.
Han gick in i huset, till köket och rotade runt i det och vände sig glatt om när han kände av Willows närhet.
"Godmorgon, sovit gott?" Sa han lugnt och flinade till.
" Du är ju här och du äter." Sa han och studerade henne.
"Vad vill du ha för frukost?" Sa han lugnt och väntade på hennes svar.

"Ja men köper ni mat för mig eller för någon annan." Hon funderade.
"juice och rostade mackor kanske? " Hon log och nickade.
"Jag har sovit som en stock och jag mår bättre." Hon visade handen och skrattade.

" Just nu för dig, men annars är det rekvisita. Om en människa kommer hit måste vi ha mat i kylen. Och vi har några vänner som är människor och de gillar att äta middag här." Sa han lugnt och nickade. Tog fram juice och ett glas till henne och satte i mackor i brödrosten och tog fram pålägg till dem och ställde upp det framför henne.
" Skönt och höra." Sa han och flinade åt hennes hand.
"Så klumpig."Log han innan han tog fram en tallrik och la upp det rostade brödet på och gav över det till henne.