rollspelare & tippest prs

Sophia log svagt och smekte hans nacke, att han var påklädd påverkade henne inte alls. Visst skulle hon föredra att se hans vältränade överkropp men om han inte kände för att klä av sig så skulle hon inte be om det. Hon kollade på hans ansikte lite snabbt och smekte hans kind, hon var verkligen hans och det gjorde henne förvånansvärt lycklig.
”Jag älskar dig.” Viskade hon igen, trots att hon sagt det för inte så länge sedan så kände hon ett behov av att få säga det igen.

Hans hjärta började dunka lite hårdare igen och han blev varm inombords då hon yttrade de tre orden igen. Ha sa det inte tillbaka; för han hoppades att hon förstod det ändå. Istället drog han sig undan och flyttade hastigt bort sakerna som låg på bänken bakom Sophia. Han gick tillbaka till henne och la sin hand på hennes bröstkorg innan han, inte allt för hårt, tryckte ifrån för att få henne att lägga sig ner.

Sophia la sig lydigt ner trots att det tog emot lite, gillade inte att hålla på som de gjorde runt maten som de skulle bli serverade dagen efter men hon ville inte heller sluta så hon lät det vara. Hon la sin hand över hans, ville inte att han skulle släppa henne utan ville ha någon kroppskontakt hela tiden. Hon drog upp sin underklänning lite för att kunna lägga benen runt hans midja och på så sätt dra honom närmre.

Han fortsatte att kyssa henne. Överallt, så långt som hennes underklänning tillät honom. Henri hade inga som helst tankar på maten runt dem; och i stunden spelade det heller ingen roll för honom. Det enda som spelade någon roll var Sophia. Alltid, alltid Sophia.
Han lät sina händer glida in under hennes underklänning. Tittade upp på henne för att se hennes reaktion; för att se om hon ville fortsätta eller stanna.

Sophia bet sig på läppen för att inte göra ljud, ville inte locka till sig någon. Hon granskade honom noggrant medan hans händer rörde sig över hennes kropp tillsammans med läppar. Hon höjde smått på ögonbrynen när hans händer försvann in under tyget men gjorde inget för att stoppa honom. Ville inte heller stoppa honom, Henri hade henne under en slags förtrollning. Hon skulle kunna gå med på allt om han så bad henne om det.

Hon stoppade inte honom, så han fortsatte med att dra av underklänningen helt och hållet. Kastade den oförsiktigt på golvet; inget tyg i världen, hur dyrbart det än må vara, kunde få Henris uppmärksamhet.
”Gud”, viskade han efter att ha tagit in varenda detalj av hennes kropp. Han undrade om han någonsin skulle bli av med den reaktionen när han fick se hennes kropp; förmodligen, och förhoppningsvis, inte.

Sophia smekte hans axlar och skrattade till när hon såg hans reaktion, tyckte det var otroligt pinsamt men smickrande. Det var otroligt gulligt hur han fortfarande reagerade efter att ha sett henne flera gånger innan men hon klagade inte.
”Henri...” sade hon tyst och la försiktigt armarna om sig själv, frös lite men ville egentligen att han skulle sluta titta och röra henne istället.

Han tog bort armarna som hon lagt kring sig själv. Främst för att de var ivägen och täckte för mycket av hennes kropp, men även för att det skulle vara hans armar runt henne; inte hennes egna. Han la sina händer på hennes kinder innan han lutade sig över henne och kysste henne på läpparna. Hans läppar gick vidare till hennes käkben, hals, nyckelben, bröstkorg, navel... Han tittade upp på henne, hastigt, innan han fortsatte längre ner. Gjorde sitt bästa för att få henne att njuta.

Sophia log svagt, klagade inte på att han tog blrt hennes armar utan la de istället runt hans nacke. Hon la ena på hans axel och lät sina fingrar trassla in sig i hans hår när hans läppar nådde längre ner än hennes bröstkorg. Hon kunde inte hålla alla ljud inne hur mycket hon än försökte men efter en kort stund brydde hon sig inte längre då Henri rörde runt med hennes känslor till hon inte längre brydde sig om något annat än sig själv med Henri i just den stunden.

Henri, som trots allt var ganska säker på att ingen skulle vara i närheten av köket, blev tvungen att lägga handen för Sophias mun. Han ville inte utmana ödet. Han satte händerna på bänken på vardera sida kring Sophias kropp och lyfte upp sig själv. Det var först då som han tog av sig sin skjorta. Till skillnad från när han knäppt upp Sophias knappar så gjorde han det nu snabbt och oförsiktigt. Slängde sedan skjortan i samma hög som Sophias kläder hamnat i.
”Du är så jävla vacker”, viskade han innan började smeka henne över bröstkorgen.