Rollspelare & Wolfy prs

"Men du följde med för att du gillar mig. Om jag släppte av dig ensam i en lägenhet så hade du aldrig satt dig själv i den situationen. Det leder till mig hela tiden." sade han och smekte hennes kind. Han svalde hårt och kysste mjukt hennes knogar. All alkohol och droger hade runnit av honom.

”Att lämna mig ensam hade inte heller varit det klokaste du kunnat göra,” upplyste hon honom utan att lyfta blicken från golvet. Då skulle chansen ha varit betydligt mycket mindre att hon skulle ha blivit fysiskt skadad, men den psykiska hälsan skulle ha fått sig en smäll. Hon hade ju inte då haft en aning om vart hon skulle vända sig eller vad hon skulle ta sig till.
”Jag vill inte bli lämnad ensam när du åker iväg, vad som helst kan hända och då är jag inte där.”

"Snälla, Leah... Jag vill inte ha dig där. Kan du snälla bara lita på mig?" mumlade han lågt och tittade på henne. Han tog hennes hand och kysste hennes knogar flera gånger. "Du förtjänar mer än mig, än det här livet. Du kan så mycket mer än det här." sade han lågt. Försökte få in det i hans egna huvud, han var dålig för henne men han kunde inte släppa henne då hon var det enda bra med honom.

"Vad spelar det för roll vad jag förtjänar om det inte gör mig glad?" Leah lyfte blicken från golvet. Enligt sig själv hade hon inte förtjänat att få en glasbit intryckt i låret, men det var något hon utan tvekan skulle lära sig att leva med och ta emot om det innebar att hon fick vara tillsammans med Jason.

"För-" började han men kunde inte fortsätta då han inte alls visste vad han skulle säga. Han rynkade lite på pannan och suckade lågt. "Jag förtjänar inte dig."

”Varför säger du så? Hur kan du veta vem du förtjänar och inte?” Leah hoppades innerligt på att han inte försökte göra något dumt. Hon hade varit väldigt dum tidigare som sagt att det var över mellan dem, det hade hon ju inte menar och det var inte någonting hon ville att de skulle vara heller.

"För det är sant. Jag vet inte riktigt vad jag förtjänar men du är för bra för mig." sade han och slöt ögonen i några sekunder. "Du får nycklar till en lägenhet imorgon, den är köpt så hyran är inget att bry sig om oså." sade han och la sig ner bredvid henne. "Vi sover nu." sade han tyst.

”Men vad är det du säger?” Leah satte sig upp i sängen och stönade tyst till, det hade varit en för snabb rörelse. Hon höll inte alls med om att de skulle sova nu, inte mitt i ett samtal. ”Jason, du kan inte göra så här. Jag tänker inte flytta in i någon lägenhet.”

"Det är över mellan oss, Leah. Jag kommer inte klara av om du skadas mer." sade han och drog ner henne i sin famn. Han slöt ögonen och kysste hennes huvud några gånger.

”Så du tänker bara släppa taget som om ingenting?” Hon föste stressat bort hans händer från henne, tyckte inte att han hade någon rätt att röra vid henne för tillfället. ”Jag vill vara tillsammans med dig, du kan inte bara stänga ut mig från sitt liv. Det här är något vi kan lösa, eller hur?” fortsatte hon och tog hans händer i sina, hade redan hunnit ångra sig angående att hon inte ville att de skulle röra vid varandra.