The living dead(Dragon Fantasy)

Alex började plötsligt darra och tårar trillade längst hennes kinder.
"Mark?" mumlade hon med darrande röst, hennes första ord. Hon förstod än inte allt som hänt, förstod inte vad han pratade om men något hade släppt och hon var i hans famn.

"Ja, det är jag Mark" mumlade han, lättad att hon sa något. Han kramade om henne hårt med sin ena arm. "Jag är så glad att du lever...Du känner inte igen mig kanske...Jag har förändrats" mumlade han.

Alex lösgjorde sig sakta ur hans grepp och med en darrande hand rörde hon försiktigt hans ansikte. Hon var nästan andlös och fler minnen kom åter. Det var enklare att minnas här, då inte massa intryck kom emot henne.
"Du har åldrats, ärrad......hur många år?" hon fick inte fram många ord, och de var stapplande men det var en början. Men hon undrade hur många år hon varit borta.

Mark suckade och slöt ögonen då hon rörde honom. Han hade saknat det. "Tre år..." mumlade han. Nu hade han ett barn också, det var hos läkarna för tillfället. "Jag har ett barn, nyfött, Malin är död och jag är Jacobs närmasta man" mumlade han.

"Tre år?" sa hon med en röst som lät oförstående, hade hon sovit i tre år?
"Ett barn?" fick hon sedan fram med rynkad panna, det var för mycket att ta in med en gång. Hade han blivit Jacobs närmsta man? Ledarens?

Mark nickade sakta och med en suck la han sig i sängen. "Ja, ett barn. Jag tvingades gifta mig med Malin". Han gnuggade sina tinningar, han huvud värkte. Allt värkte, han ville bara att hon skulle minnas allt.

Alex satt kvar och hennes ansikte förvreds i en smärtsam grimas, fler minnen kom åter och de kom så snabbt att det hela blev fasligt smärtsamt. Hon kved till och tog sig för huvudet, nu mindes hon allt, allt tills den dag hon somnat in.
"Mark." fick hon ur sig med sorg i rösten, att han stått ut med detta.

Mark svarade inte utan bara svalde hårt och slöt ögonen. Han ville inte minnas alla åren, alla smärtsamma minnen. Han tog flaskan med whiskeyn han fått och svepte en stor del av den i en enda klunk. Alkohol lugnade honom lite nu, han behövde den.

Alex la sig eller snarare föll ihop vid Mark i sängen. Hennes huvud dunkade och hon försökte få ordning på allt, ordning på alla minnen. Hon märkte knappt av vad Mark gjorde, att ha honom nära hjälpte för stunden.

Mark drack en klunk till innan han la armen om henne. "Karl är död med" mumlade han och kysste hennes hjässa. För stunden var han lugn att hon var där, men nu behövde han sova och reda ut sina tankar, dagen efter var han ledig och då hade de tid över.