Tredje Världskriget

Nike ser på henne med panik i blicken, hon får inte fram ett ljud utan faller på alla fyra för att få luft i lungorna. Hon hade ansträngt sig för mycket. Hon behövde luft men kunde inte få själv.

"Okej!" Säger Akhiti och tar ett djupt andetag för att lugna sig själv.
Sedna vänder hon på Nike så flickan hamnar på rygg. hon lägger ena handen vid hennes hals och andra så den täcker hennes näsa. Hon tar ett djupt andetag och blåser in luften i Nike.
Hon har gjort det här förut men det var första gången hon brydde sig om den hon räddade så hon anstrände sig för att hålla sig lugn.

Nikes lungor fylls med luft och sakta börjar färgen återvända i flickans annars så bleka ansikte. Tillslut kan hon andas av egen kraft och utan att säga något svarar hennes läppar med en kyss som det var hennes hjärta och inte hjärna som svarade.

Akhitis ögon spärras upp. Det här hade hon minst sagt inte väntat sig.
Både hennes hjärna och hjärta verkade stanna.
Hon visste inte hur hon skulle reagera då hon blev rätt så överaskad.
Skulle hon kyssa tillbaka?
Efter några lååånga sekunder rör sig läpparna av sig själva och kysser blygt tillbaka.

Nikes hjärta hoppar över några slag och en rodnad skjuter upp på hennes kinder då Akhiti svarade. Men hon måste släppa för att dra efter andan som äntligen var där.
"Tack." mumlar hon med svag stämma och om det var för att hon räddat hennes liv eller kyssen eller bägge delarna visste hon i denna stund inte.

Tillbaka till sig själv flinar Akhiti.
"Det var så lite!"
Hon ställer sig upp och håller fram handen för Nike att ta.
"Vi är framme snart, kom."

Nike ta hennes hand så hon kommer upp på fötter. Inte långt kvar nu, intalade hon sig själv då hon helst bara ville somna nu. Men hellre sova då de var framme slippa djungeln.

Akhiti gick kvick och mycket riktigt så var de art framme.
De nådde utkanten av byn.
Akhiti ansträngde sig för att hålla dem i skuggorna då de gick bland de högteknologiska sakerna. Tillslut kom de fram till en hög byggnad där Akhiti tryckte in en kod. Dörren öppnades och en reception visade sig.

En kvinna satt i receptionen och såg upp då dörren stängdes bakom dem.
"Miss Snow." sa hon hänfört och bugade, sedan tryckte hon på en knapp för att veta deras ankomst.
Nike höll ett krampaktigt tag i Akhitis hand och såg blek nästintill svimfärdig ut. Båda var smutsiga och tilltygade efter flykten och vandringen i djungeln.

Akhiti svalde men satte igång att prata på det sättet som alla väntade sig att hon borde göra. Fast bara för syns skull, alla vet hur hon egentligen är ändå tvingas hon göra såhär.
"Diana, vad trevligt." Sa hon lugnt och nickade. De leddes in i en hiss och 'Diana' tryckte på våning 36. De for uppåt.