LotR (Privat)

Ett lätt leende åt det han sa spred sig över hennes ansikte. "Du är kul." log hon prövande, men det hördes att hon menade det.

Han ryckte muntert på axlarna, glad över att få fram ett leende hos henne.
"Jag gör mitt bästa."

"Märker det." ler hon ytterligare och tar reda på disken efter dem då det fanns en bäck utanför och hon tog sig dit och började diska.

Han stannade kvar ett tag och betraktade elden som gick sin väg mot att dö ut. Sedan reste han sig upp - en aning klumpigt - och klev ut från grottan.
"Keya? Borde jag hjälpa dig med något?"

Keya stannade upp hon hade torkat allt och tog sig tillbaka, "Nej...." sa hon tvekade, "Jag är bara van att vara ensam att göra allt själv att jag inte tänker på att en till kan hjälpa." sa hon ursäktade.

Han nickade länge åt hennes svar och försvann in i grottan igen. Banner sjönk ihop mot väggen och lade händerna bakom nacken.
"Hur gör vi nu, tycker du?

Keya kommer tillbaka och packar väskan, hennes blick var förändrad mörkare och intensivare.
"Du lova mig ringen." sa hon och kom fram till honom, den drog henne till sig den visste hennes svagheter.

Orden träffade honom hårt och han höjde på ögonbrynet. Tyngden från ringen blev omedelbar igen.
Han lade en skyddade hand över delen av skjortan där ringen doldes och hasade sig upp på fötter.
"Är du säker?", frågade han misstänksamt och synade hennes ansikte.

"Ja, vi sa så. Den påverkar dig med, eller hur?" säger Keya och granskar honom. Hans rörelse som för att skydda bevisade detta. Hennes mörka blick blev full av begär och hon tog steg fram för att kunna ta den.

"Den påverkar mig inte alls", protesterade han och blev mycket förnärmad. Trots det slet av han bandet från halsen och tryckte ringen i handen på henne.