(prs)Mellan mig och Yes

" Kan ni bara sluta bråka? frågade Johannes och satte sig upp

HANNA:

Hanna var inte glad nu. Mest för att hon var så arg på doktorerna.
"Och måste du lägga dig i det?!" Frågar Sofia fortfarande lika argt.

" Förlåt då sa Johannes surt

HANNA:

Utan att svara lägger sig Hanna bara ner på sängen och känner att hon just nu hatar varenda en i det här rummet. Hon märker genast hur trött hon är. Fast aldrig i livet att hon somnar. Det vet hon ju inte var hon är när hon vaknar.
En doktor kommer fram för att göra något åt hennes sår.
"Rör mig inte!" Fräser hon bara.

Johannes kände sig trött men brydde sig inte om att han somnade han hade en vanlig dröm denna natt

HANNA:

Tillslut trots att Hanna försöker hindra det så mycket som möjligt så somnar hon.

SOFIA:

Sofia är också trött och lägger sig därför på sängen och somnar fort.

Elias var den enda vaken läkarna tog hand om såren

HANNA:

När Hanna vaknade märkte hon att hennes sår var omhändertagna. Hon svor. Hon behövde ingen av dom där doktorernas hjälp!

Johannes vaknade och kämpade emot när hans sår höll på att omhändetags han ville inte det

(Vad ska hända nu då? Är rollspelet typ slut nu?)

SOFIA:

Sofia vaknade dom ytterst få sår hon hade haft var nu omhändertagna.
Hon satt sig upp. Hon hade faktiskt tänkt på det först nu. Dom hade klarat det! Ett leende spred sig på hennes läppar.

HANNA:

Hanna var inte alls glad. Det ända hon kände var hat. Mot det nästa faktiskt. Hon kände inte ett dugg ånger över slagen hon hade gett doktorn. Hon ångrade faktiskt att hon inte gett honom några fler.