De utvalda

Eletha vaknade snyftande som det lilla barn hon aldrig fått vara kryper hon intill honom för att bli tröstad. Hon gråter lätt fortfarande då drömmen är så verklig för henne än.

Ethan strök henne över håret, vaggade och hyshade henne. "Det kommer bli bra" mumlade han gång på gång mot hennes hjässa. "Vad handlade drömmen om? Det känns bättre om du berättar" frågade han mjukt och tryckte henne mot sig, fortfarande vaggande.

Hon blir slutligen lugnad, hans röst och rörelser lugnar henne och får henne trygg, "De skadade dig, jag fick göra det och kunde inte hindra det fast jag försökte. Jag skar, det blödde, du skrek och dög sedan efter länge." säger hon och börjar snyfta igen, vad var det med henne, hon grät aldrig.

Ethan fortsatte stryka henne över håret. "Du behöver inte vara drömma mardrömmar om något sådant...jag är ju här precis bredvid dig, frisk som en nötkärna". Han kysste hennes panna för att trösta henne. "Försök somna om nu" sa han mjukt.

Hon nickade, vilket var helt sant, "Tänkte inte på det." mumlar hon och försöker lugna sig för att kunna sova om.

Ethan fortsatte vagga henne så hon skulle kunna sova. Själv kände han sig inte alls trött längre, han kunde lika gärna fokusera på att få Eletha att somna och känna sig trygg. "Jag är här" mumlade han tyst.

Slutligen somnade hon, trött i hans famn. Vaggandes som hon var ett litet barn som behövdes lugnas och tröstas.

Ethan log då hon äntligen somnade henne. Han fortsatte lugnt och långsamt vagga henne tills natten var över och solen gick upp.
Han klev inte upp eller väckte henne, han ville låta henne vakna själv.

Eletha vaknar slutligen då solen sken henne i ansiktet. "Ethan." ler hon och krakar om honom, hade han hållt om henne hela natten?

"Godmorgon" log Ethan tillbaka och han kramade henne tillbaka. Han lät något trött, men han hade inte kunnat somna om även om han velat det. Han släppte henne försiktigt och satte sig upp med ryggen mot henne och solen och drog på sig skjortan.