We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas suckar diskret ut och lägger handen på Nikkis hår och smeker det. Han hade mist sina morföräldrar (det var dem som dog tror jag) i en brand som orsakades av fulla ungdomar.
Tom lägger sig försiktigt ner för att inte stöta till Nikki som ligger på hans mage.

Nikki tog Toms hand och smekte den
"varför blev du så tyst?" frågade han undrande "sa jag något dumt?" frågade han oroligt

Thomas ler snett och försöker att se vanlig ut. "Nej då. Jag vet bara inte vad jag ska säga" säger han då han inte helst vill prata om morföräldrarna. Det var valborgsmässoafton och då är det ju ganska lätt att få tag på det nästan överallt.
"VArför blev DU så tyst då? Du ahr inte heller sagt någonting... typ" frågar Tom och vrider på sig så att Nikki hamnar på Toms arm bredvid honom.

Nikki lägger huvudet på sned "Du behöver egentligen inte säga något" sa han och vände sen bort blicken "ja men jag märkte att du inte gillar folk som dricker och ja, jag gör det i mellan åt" sa han lågt

Thomas skakar på huvudet. "Nej, det är inte så att jag inte gillar folk som dricker. Det är mer att jag inte gillar alkohol och tobak och sådant." säger han för att rätta till det. "Min mormor och morfar dog en valborgsmässoafton i en brand av ett par fulla ungdomar" säger han sedan lågt för att förklara varför.

Nikki satte sig sorgst upp
"Jag är ledsen, jag visste inte och jag borde inte frågat" sa han lågt, han visste att sorg kunde vara väldigt personligt och han hatade sig själv mer för att han brukade dricka

Thomas rycker på axlarna och kollar ner i gräset. "Det gör inget, du visste ju inte." säger Tom och drar med pekfingret i det uppstickande gräset. "VAr tvungen att säga det för att det inte ska låta som att jag... skyller på dig eller något" tillägger han och tycker att det låter mer konstigt då.
"Försök tyda det och gör om meningen till något som låter bätter, jag är ingen talesman som du hör2 skrattar han och söker efter Nikkis blick.

"Nej men ändå, jag borde inte varit så nyfiken" sa han och tänkte på att han inte sa något om sin mor på så länge "Jag trodde inte att du skyllde på heller, eller jag trodde kanske snarare att du gillade mig mindre för att jag festade" sa han lågt och såg ner i marken och undviker Toms blick, tom kom in som en räddare i nörden och ja som en ängel och han var som djävulen själv, han både ljög, skadade sig själv och drack

Thomas skakar på huvudet. "Nej, verkligen inte" säger han med ett snett leende som Nikki troligen inte ens ser. "Men kan vi släppa ämnet igen?"
Tom lägger två fingrar på Nikkis haka och vänder huvudet så att dem möter varandras blickar. Han släpper sedan och ler svagt.

Nikki ler svagt "självklart" saäger han lågt och lägger sig bredvid Tom igen och stirrar upp på molnen. han kände sig så fri när han bara låg i gräset som om alla problem han hade inte fanns, även om de gjorde det kunde han glömma för ett tag. han kunde få vara lycklig