Den du minst anade [SV]

Hata mig. Det får ni.

Jag har läst igenom den här fanfictionen så många gånger, och varje gång lir jag bara mer och mer missnöjd. Jag känner att det här med fanfictions kanske inte var någonting för mig. Att skriva överhuvudtaget kanske inte var någonting för mig. Jag är ledsen för att behöva säga det när jag lovade, men denna båt kan jag inte ro iland, inte nu, när jag äntligen har fått ordning på mitt liv efter så många månader när jag levde i ett enda mörker.
"Den du minst anade - Harry Potters perspektiv" kommer inte publiceras.
Jag känner inte att jag vill göra det. Jag hatar den här fanfictionen. Om jag hade hittat den själv och det var någon annans hade jag inte ens fortsatt läsa. Det blev ju som en fluffig twilighthistoria
Däremot så kan jag inte ångra att jag lade ut den. Den har fått mig att börja skriva, någonting som jag kanske aldrig kommer bli bra nog på för att bli författare, men jag har hittat någonting jag älskar och någonting jag kommer fortsätta med.
Så, ja, jag skrev sju kapitel i Harrys perspektiv, sen kände jag: Nej, det här kommer inte funka.
Jag kan inte tvinga mig själv att skriva, det blir inte bra då. Nu har jag skrivit epilogen och jag är så missnöjd med den så det finns inte.
Kanske om några år, så tar jag fram den här igen och läser igenom, ser hur jag har utvecklats osv. Kanske skriver Harrys perspektiv, kanske inte.
Jag vet inte ens om jag kan skriva längre. Om jag någonsin har kunnat. Jag kommer väl i alla fall fortsätta läsa och skulle gärna vilja ha någon att skicka mina texter till som kan ge feedback eller något. GinnyForever är redan officiell
Om ni skulle vilja hjälpa mig med det eller så och är en "All-läsare" så ni läser allt från Drarry till deckare osv så hör JÄTTEGÄRNA av er till mig ♥
Ni är de bästa läsare man kan ha okej? ♥

Här får ni, epilogen.

Lite saker först bara:
- När Harry dog mötte han inte Dumbledore på King Cross utan han mötte Lily.
- Anledning till att Harry aldrig berättade för någon lärare att Malfoy våldtog Alice var att Elliot sökte upp honom kort efter och berättade för honom att han hade tagit hand om Malfoy och så vidare.
- Harry insåg tidigare än Alice att han var kär i henne.
- Alice berättade för ministeriet Elliots historia och de flesta trodde henne.
- Elliot tilldelades Merlin-orden av av tredje graden.
- Alice började jobba på avdelningen av Magisk Lag och Ordning.
- Harry blev auror.

Nu, enjoy, eller något.

~


18 år senare.

Harry Potter såg hur hans nu elvaåriga son tog lång tid på sig att få ut sin koffert ur bilen.
”Han är stor nu.” påminde Pojken som Överlevde sig själv. ”Han kommer att få en lika underbar tid på slottet som du fick.”
Han vände sig om och såg hur Alice tittade oroligt tillbaka på honom och sedan på sin son. Harry bara nickade kort och hjälpte elvaåringen lyfta ur sin koffert innan han smällde igen dörren.
Familjen Potter befann sig på King Cross Tågstation i London för att lämna av deras äldsta son som skulle börja sitt första år på Hogwarts.
Den före detta Gryffindoraren tog sin sons koffert och lyfte upp den på en bagagevagn som han sedan började dra framför sig till perrong nio och tio. Han vände sig återigen mot sin son och upptäckte att grabben såg livrädd ut.
”Alice, gå före ni.” mumlade han och såg hur hon och hans dotter, Lily, började gå mot stenväggen som skilde perrong nio och tio åt innan de var borta.
Harry vände sig mot sin son igen, han log lite snett mot den svarthåriga elvaåringen med de gröna ögonen som skiftade i blått beroende på vilket humor han var på och räckte sedan ut sin hand. Elvaåringen tog den försiktigt och svalde sedan hårt.
”Tillsammans?” viskade Harry och hans son nickade. Han sköt vagnen framför sig och började sedan småspringa med sin son fram till stenväggen.
I nästa stund befann de sig på perrong 9 ¾. Han kände hur hans son tryckte sin hand mot hans hårdare när Harry började orientera dem genom folkmassan tills de såg resten av deras familj som nu fått sällskap av deras bästa vänner, familjen Weasley. Han log åt Ron och Hermione och började gå mot dem när han kände hur hans son släppte hans hand. Han vände sig om och hittade direkt sin son sittandes på knä och i full färd med att knyta upp sina skosnören för att sedan knyta dem igen.
Harrys suckade lite och hukade sig ner bredvid sin son. Han försökte få ögonkontakt med de gröna ögonen men misslyckades. Hans son var den enda av hans två barn som hade fått Lilys ögon, även om de fick en toning av blått när han rodnade. Annars var han lik Harry på pricken, och Lily var så lik Alice med sitt mellanblonda hår och blå ögon.
”Vad gör jag om jag hamnar i Slytherin?” frågade plötsligt elvaåring och såg upp på sin far.
Harry log.
”Elliot Albus Potter” började Harry. ”Du har fått namn av två stora trollkarlar, en av dem var i Slytherin… och han var nog den modigaste man jag någonsin har känt.”
Elliot såg lättnad ut för en sekund innan paniken åter speglades i pojkens ögon.
”Men om?” bad han.
”Du får Slytherin en utomordentlig elev.” sa Harry lätt. ”Men om det är viktigt för dig så kan du välja Gryffindor före Slytherin, sorteringshatten tar hänsyn till din önskan.”
Han son tittade storögt på honom, det såg att han var ivrig att få höra mer. Men Harry bara skrattade och reste sig upp tillsammans med Elliot. Han son slog plötsligt armarna runt sin far och mumlade någonting ohörbart mot hans tröja. Harry drog sin son närmare.
”Vi ses ju snart igen, till jul.” Lugnade pappan sin son.
”Ja… men…” Harry sköt sin son ifrån sig så han kunde se in i de gröna ögonen.
”Du kommer få sju underbara år, jag lovar.” Elliot svalde hårt men nickade.
”Harry! Han måste på tåget nu!” ropade Alice några meter bort, Harry la handen på sin sons axel och följde med fram och hjälpte honom lyfta upp kofferten på tåget.
När Elliot hade försvunnit ur hans sikte gick han fram till sina vänner. Ron tog hans uppmärktsamhet när han pekade mot en blond lång man några meter bort som tog avsked av sin son.
”Det där är lilla Scorpius alltså…” Hermione slog anklagande till honom på armen.
”Ron! Döm inte folk innan du har lärt känna dem!” Ron bara skakade på huvudet och la sedan till när Hermione hade vänt sig om så bara Harry och Alice hörde:
”Sådan far sådan son… titta bara på dig och Elliot menar jag! Och Rose och Hermione!”
Harry log bara snett mot sin bästa vän.
Några minuter senare såg man Elliot och Rose huvuden kika ut genom ett kupéfönster en vagn bort. Harry började småspringa fram till fönstret.
”Bara en sak kvar att göra”
Gryffindoraren fick intala sig orden hela vägen fram till fönstret innan han drog fram ett paket från klädnaden. Det innehöll hans onsynlighetsmantel, marodörkartan och en liten lapp där det stod hur Elliot skulle kunna använda hans fars gamla karta.
”Elliot!” han gav med lätt skakande händer paketet till sin son vars ögon var stora som golfbollar.
”Vad är det?”
Harry log snett.
”Du får se, men jag vill att du använder det väl.”


~

Puss och hej för den här gången.

VÄRLDENS BÄSTA KAPITEL EVER! ♥ GRÄT. IGEN ♥
Jag är verkligen ledsen att du känner sådär Erica. Verkligen ledsen. Och jag vill inte sluta läsa din fantastiska berättelser, så jag skulle bli jätte glad om jag på något sätt fick läsa mera. Och i det här fallet finns det ju möjlighet till det, eller hur? Genom att försöka hjälpa dig och ge feedback och sånt. Och det positiva är ju att jag läser alla sorters berättelser. ^^
Så, hör gärna av dig till mig, annars gör jag det ♥
Men iaf, du skriver BÄST ♥

Goddie Goddie! ♥

ÅAHHHhHHHhHHHHhH.
BÄST ♥

♥ du skriver fantastiskt, Erica ♥ som en gud ♥
jag´kan verkligen inte beskriva hur bra du skriver,men du ska veta att du e en av de bästa ff-författare enligt meii ♥

Whut?! Ingen ff från Harrys perspektiv

Men Peilogen var så jäkla bra, så jag ramlar ner från stolen! Vill inte att den ska ta slut, men den ick the best ending in the hole world!! (Ville ha haft med en olämplig svordom någonstans i den meningen ;D )

Och du, Erica Potter, ska aldig i hela ditt liv tveka på din skrivarförmåga, för den är så sjukt underbar, härlig och humoristisk! Glöm inte det! Jag blir ju typ deprimerad av att du klampar ner på dig själv! D:

SÅ JÄKLA BRA♥♥♥♥ Synd att det är slut

Bara så du vet, du är ensam om att inte tycka om din fanfic ♥

Hihi, jag bara visste att han skulle heta Elliot c;

Det enda jag tänkte något på var detta;
Det stod hans äldsta son. Vilket får en att tro att han har flera söner, vilket det annars inte framgår i texten att han har.
Albus och Rose var lika gamla. Men du gjorde Elliot i James ålder, men Elliot och Rose är lika gamla här.


Det är synd att du valde att inte publicera fortsättningen ur Harrys perspektiv, men fanoctionen är fortfarande grym.

bra!
Ny läsare

Hans äldsta son var.. ja, hans äldsta barn, det var fel av mig att säga son. Däremot gjorde jag honom INTE i James ålder, han var elva år där och det framgick flera gånger om jag inte tar fel ^^ Han börjar sitt första år och blir egentligen som Albus Severus och jag tar liksom bort James, okej, nu blev det krångligt men aja, du fattar kanske ändå ♥