(PM) En mugglare på Hogwarts

BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Suuuuuuuuuuuuuper!!!!!!!!!!!!

JÄTTEBRA!

Super!!!!
Ny läsare!!!!!!

*applåder*

ass grym!!

Alldeles underbar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jättebra

Kapitel 39
Så där stod jag. Med sönderrivna kläder och antagligen flera sår över hela kroppen. Jag hade rivit mig själv för att få mig att stanna i skogen.
”Eh…jag… eh…” stammade jag. Min hjärna var helt tom.
”Kom.” sa Hermione och tog min hand. Hon drog mig uppför trapporna. ”Hur mår du?” sa hon oroligt men stelt.
”Jag mår bra, Hermione, du måste förstå att jag aldrig ville göra Fred eller George illa. Jag trodde det var fullmåne nästa vecka! Det svär jag p-” hon höll upp en hand.
”Jag vet. Det trodde alla, det är okej, men Annie! Vet du vilka de som sitter där är?” jag skakade på huvudet.
”De kommer från ministeriet och det var ingen bra tid de kom.” sa hon. ”Vad du än säger till dem måste du låta hjälplös.” jag fnös men hon fortsatte, ”Du måste verka som om du inte förstår någonting.” jag förstod inte alls hennes logik men jag nickade. ”Kom nu! Du måste få på dig något annat och tvätta rent dina sår.” sa hon. Hon drog in mig i Ginnys rum, där både jag, Hermione och Ginny sov, instruerade mig att sätta mig på sängen, drog upp byxbenen på mig och drog fram någonting ur fickan. En liten flaska. Hon drog ur korken och skulle precis hälla lite vätska på mitt ben när jag drog undan det och sa, lätt panikslaget,
”Vad är det!?” hon såg konstigt på mig. Jag hade alltid låtit de flesta göra lite vad de ville med mig om jag var skadad, men någonting hade ändrats. Jag visste inte vad och varför men jag visste att jag ville veta vad som hände just nu.
”Lugna ner dig. Det är för att tvätta rent såren.” sa hon förvånat. Jag nickade och lät henne hälla det över mina ben. Det sved och jag grimaserade. Hermione såg på mina ben med chockat ansiktsuttryck. Jag såg på mina ben.
”De är ju nästan läkta!” jag tittade förebrående på Hermione. ”Du sa att det bara skulle rengöra såren!” hon såg förvånad ut.
”Jag trodde det. Mannen i affären sa…” hon slog sig i pannan, ”Mannen sa att det var mot sår… jag antog att det var för att rengöra.” sa hon. När mina sår hade läkt fanns det bara några få ärr kvar och jag klädde på mig kläder som inte var sönderrivna.
”Redo?” frågade Hermione. Jag nickade, och vi gick ner för trapporna. Det var nu det gällde. Om jag klantade mig nu skulle jag antagligen få minnet raderat.

Super duper bra!!!!!!!