Förändrad värld Lupple & Medi

"Ja det tycker jag." Hon lyssnade och såg sedan på honom
"Det här är ju bra musik. kan vi inte ha den här hela tiden?"


Theodore log och kysste hennes kind.
"Kunde inte undgå att Tristan bjöd henne komma till byn. Är det okej om hon kommer med? För mig får hon det. Om ni tar väl hand om henne."

Rafael flinade lite. "Kanske inte när du ska sova." Log han.

Gustaf såg förvirrat på situationen. För mig får hon? Vad handlade detta om? "Visst hon är välkommen." Sa han lugnt. "När som helst funkar." Log han och Aurora sken av glädje.

"Nej kanske inte då. Men kanske inte hela tiden? Man tröttnar säkert då efter ett tag." Sa hon sorgset.


"Orkar ni ta hand om henne i dag eller ska hon komma imorgon?" Han log mot henne och skrattade.
"Hon är redan så glad."

Han nickade. "Det kan nog hända." Instämde han.

Gabbie log ömt. "Imorgon, då hinner vi vila upp oss ordentligt." Log hon och Aurora nickade ivrigt. "Vad ska jag ha på mig?" Frågade hon och såg på Gabbie och Gustaf, sedan på Tristan och sist på Theodore. Där hennes blick stannade. "Åh gumman, vad du än önskar." Log Gabbie mjukt.

"Det var det jag tänkte föreslå. Ni ser ut att behöva vila. Inte för vara den." Han log och Tristan såg på Gabbie.
"Om ni behöver sova en natt så kan vi ta småttingarna en natt till. Allie har nog inget emot det." Sa han mjukt.

Gabbie log ömt. "Åh ni är för vänliga." Viskade hon och såg på Gustaf. "För oss går det bra. Om det inte är för mycket besvär." Sa han oroligt och Allie skyndade ut från köket med blod i handen. "Åh inget besvär alls." Sa hon lyckligt.

Tristan flinade. Han visste att det skulle bli hennes svar och log.
"Det är om dom vill Allie." Sa han och smekte hennes kind och såg sedan på Gabbie.
"Men som sagt. SMS om ni behöver en bebifri kväll så är vi till er tjänst."

Gabbie såg på de små liven, hon var öm i hela kroppen. "Okej vi hämtar dem imorgon. Och Aurora." Log hon, tacksamt.

Tristan tog dem och log svagt.
"Så hem och vila nu. Är det något så ring." Han räckte Allie en av de små med ett leende.
"Inga mer fånerier nu Gustaf"

Gustaf såg på Tristan och flinade. "Jag ska försöka." Flinade han och kramade om sina barn och kysste dem på pannan innan han begav sig iväg ut.