Life - Lupple & Medi PRS

Försiktigt höjde Olivia sina händer och fångade upp älvan och hyschade.
"Såja såja. Vi kommer att ordna detta. Men låt mig få äta först. Jag äter för två som ni kanske vet." Hon log och nickade.
"Jag lovar att hjälpa er.. Men sätt er. Drick lite honungsvatten och berätta mer. En och en."

Älvorna tog lite honungsvatten och verkade lugna ned sig. Samla sig. "Så flickan är konungens barnbarn, han är i sorg." Förklarade en. En annan tog vid. "Och hon la sig som vanligt i sin säng vid åtta. " Fortsatte denne. En tredje såg på Olivia. "Ät, såklart ät. Barn är en välsignelse. " Viskade hon och den fjärde suckade. Den som Olivia tagit tag i. " Men flickan är en sömngångare. Hon har hittas på de underligaste ställena. Men nu? Hon finns ingenstans och vi alla har sökt hela vårt rike. Vi oroar oss att hon kommit in till människorna. Vi har en sådan port." Sa hon allvarsamt.

Gabriel tog chansen när det lugnade sig och började göra ordning frukost till henne. Omelett fick det bli. Inom kort serverade han Olivia en Omelett med ett glas vatten till.

Hon lyssnade på dem och nickade sakta.
"Jag förstår. Men det låter fruktansvärt. Självklart ska vi finna henne.." Hon såg mot Gabriel och gav honom en blick.
"Vatten? Älskade jag är sugen på mjölk. Jag vill inte låta elak men just nu smakar vatten som en toffla..:" sa hon och flinade.

" Vi behöver att de andra kollar efter henne. Att de inte ser hennes närvaro på deras mark som ett hot. Åh snälla." Viskade en oroat och drack ännu mer honungsvatten.

Gabriel såg på henne och log lätt. "då blir det mjölk. men försök att drick lite vatten." Viskade han och pussade henne på huvudet innan han ställde fram mjölk.

"Oroa er inte. Vi ska finna henne." Sa hon och såg mot taket och log.
"Jag har en tanke. Men vi ska äta först. Sen måste jag klä på mig." Hon visade sina bara ben.
"Får verkligen inte gå ut så här för honom."
Hon skrattade av pussen.
"Tack." sa hon mjukt

De alla lugnade sig lite och nickade tacksamt. "Jag ska flyga tillbaka och meddela att vi sökt hjälp." Sa en av dem och tog sats och försvann iväg.

En annan log mjukt över hennes kommentar. "Det är en kylig dag." Instämde hon allvarligt men mjukt.

Hon började sakta att äta och svalde sedan en tugga.
"Berätta om henne. Färg på håret, vingarna och andra tecken att känna igen henne." Sa hon i mjuk röst.
"Lättare för mig att hjälpa er. Älskling?" Hon vände sig mot Gabriel.
"För att snabba upp allt. Hämtar du mina varma leggings och byxor. Samt ett par strumpor?" Hon såg bedjande på honom.

"Hon har svart hår, som korpen." Sa en allvarligt. " Och vingarna är bleka som snö." Fortsatte en annan. "Hon är vacker. "Sa den tredje. "Hon brukar vara klädd i en vit pyjamas. " Sa en av dem.

Gabriel såg på henne och nickade. "Självklart." Log han och skyndade iväg för att hämta hennes kläder och drog på sig en tröja han också och gick sedan ned med kläderna och gav dem till henne.

Hon hade ätit upp och tog på sig kläderna. Sedan såg hon mot dem och gav dem ett leende.
"Låt oss börja med en plats jag tror ni glömt. Vi börjar där och sedan går vi vidare." Hon tog sig upp för trappan och såg sig om.
"Vart är deras dörr?" Viskade hon tyst.

Gabriel följde med henne upp, och älvorna flög förvirrat omkring efter dem. " Vid sockerskålen." Viskade han och nickade åt höger.