Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på honom och log.
"Det är så bra att vi har portal i mitt hus. Så lätt." Hon såg sitt rum och hon log sedan. Lampan som såg ut som en måne. De mörka väggarna som såg ut som en natthimmel. Allt för att det skulle likna ute gjorde henne glad.
"Är så nöjd över rummet. " Sa och fnissade.
"Alla saker som får det att se ut som ute. Och det är mycket varmare."

Han flinade glatt och la ned henne i sängen. "Det är mycket varmare." Viskade han och smekte hennes kind. "Jag börjar att sova som människa älskling, men jag kanske skiftar under natten. "Viskade han och såg på henne. "Så bli inte rädd om det helt plötsligt ligger en hårig varg vid dig." Sa han skämtsamt.

Hon fnissade och såg sig om. När hade de burit in en säng? Hon trodde de bara laggt in en madrass . Allt för att det skulle likna skogen.
"Det är okej. Om du vill byta redan när jag somnat så gör det. Det är så mysigt att sova vid din håriga kropp." Hon log mot honom.

" Sängen är där för din skull." Förklarade han mjukt. Hade ju sett hennes blick och skrattade lågt. "Tack älskling." Log han och kröp ned intill henne.

"Men när lade du in den?" Frågade hon grötit och hon såg på honom. Märkte att hon hade skorna på sig och såg på honom.
"Ska jag sova i kläderna?" Frågade hon men var för trött försöka sparka av sig skorna.

" Jag skickade några från byn när du var borta, typ två dagar sen." Sa han tankfullt och skrattade sedan. "Jag hjälper dig." Viskade han och tog av henne ytterkläderna och sedan de andra kläderna så att hon bara hade underkläderna på sig.

"Så inbrott? Oh vad ska jag säga?" Hon mumlade framm det sista innan hon kurade ihop sig mot hans kropp. Snart hade hon somnat och höll i hans hand.

Han själv var allt annat än trött men han låg vaken och höll henne i handen och studerade henne när hon sov. Efter en ganska lång stund så lossade han greppet om hennes hand, fick av sig sina kläder och skiftade till varg och la sig som en boll intill henne och somnade.

När morgonen kom så öppnade hon ögonen och ett leende spred sig på hennes läppar. Sakta började hon stryka den lurviga pälsen och hon började sjunga tyst.
"Godmorgon. Är det inte dags att vakna?" Frågade hon tyst.

Han kände hennes hand och rös av beröringen. Sedan hörde han henne sjunga. Det var så oerhört vackert. Han kunde ligga såhär i timmar men han slog upp ögonen. Gäspade stort och sträckte ut sig innan han gosade in sig intill henne. Måste de skynda sig upp?