Life - Lupple & Medi PRS

Hon pressade sig mot Gabriel och slöt sina ögon.
"Bra." Viskade hon och nickade sakta.
"Jag med men Honey måste göra sin plikt. Jag gör min och min mamma gjorde sin trots att den var kort." sa hon och såg en tallrik sättas framför sig. Det doftade underbart och Olivia satte sig upp,

Han nickade. "Jag vet, och vi kommer stötta henne i hennes plikt. Du kommer stötta henne." Viskade han och smekte henne över håret.

Hennes leende blev bredare innan hon tog hans hand. Kysste den mjukt och började sedan att äta.
"Du är det bästa som hänt mig. " Olivia sneglade på honom.
"Trots olyckan och allt det där." Hon log.
"Men mina ärr är så vackra."

"Hela du är vacker. "Viskade han leendes och såg på henne. "Var maten god?" Frågade han nyfiket.

Hennes leende blev större och hon kysste honom ömt.
"Prova." Hon tog lite kött på gaffeln och gav den till honom och såg på honom.
"Ska jag gå till en riktig läkare för barnet eller ska någon av de äldre se till att de växer normalt?"

Han smakade på köttet och nickade. Det var mycket gott. Men just nu var han lite väl inne i att äta rått kött, med tanke på fullmånen nyss så det var inte det godaste han ätit. Inte just nu. "Den var god." Log han och smekte henne över nacken. "De äldre kommer att träffa dig och ta alla nödvändiga tester och mätningar. " Log han. "Hon som sitter där." Fortsatte han och pekade. "Har jobbat som barnmorska i er värld." Förklarade han. "Men om du skulle vilja träffa en riktig läkare så ordnar vi det. Men då måste Mi följa med för att ta bort minnet av det. Födelsen måste ske här. Den sägs vara underlig när en väktare födds. "Viskade han.

Hans röst var så bedövande när han talade och hon följde dit han pekade.
"Om alla i de andra klanerna är okej med att jag är här så mycket. Att de kommer se till att barnet är okej så är jag gärna här." sa hon och log mjukt.
"Då kan det hända lite i hemlighet." sa hon och fnissade lite.

Han såg på henne och smekte hennes kind. " De andra har förståelse, men de kommer också vilja se över barnet. Jag tror du kommer ha mycket besök och få många goda råd. Men du bestämmer vilka du vill följa." Viskade han och log roat. Såg sin mamma komma fram och sätta sig vid dem. "Gabriel, ska du ta med dina pärlor ikväll? Du vet att du måste börja lära Olivia om dem." Sa hon allvarligt och han nickade sakta. "Ja, jag vet." Log han. Hans mamma vände sig sedan mot Olivia och log stort. " Hur mår du?" Frågade hon och kramade hennes ena hand.

"jag kommer ta allas råd. " sa Olivia med ett leende.
"Från feerna till Mi till änglarna." Hon log mot honom och nickade.
"Att få sådan kärlek gör mig helt varm." sa hon innan hon vände sig om.
"Jag mår bra. lite gråtmild." Hon skrattade.
"Otröstlig och kommer säkert bli mer otröstlig över struntsaker?"

"Åh du anar inte, jag var helt knäpp under alla graviditeter. "Log hon. "Men alla förstår." "Som havande behöver man aldrig be om ursäkt för något." Log hon. "Njut." Skojade hon.