Life - Lupple & Medi PRS

Hon log bara igen och såg över axeln mot de andra. Röd i ansiktet skrattade hon lite och höll om Gabriel.
"Åh se bara hur jag skämmer ut mig." sa hon grötit och vände sig om.
"Ska vi äta?"

"Du skämmer inte ut dig." Viskade han och nickade. "Det ska vi, hittar du dit vi ska?" Log han. De hade ju varit där de skulle äta tidigare.

Hon såg på honom och log mjukt.
"Kan du bära mig dit? Känner mig så knäsvag och du är så varm." Viskade hon mjukt.
"Du är ju min fästman."

Han såg på henne, med ett stort leende. Att hon bad om hjälp på ett sånt sätt betydde så mycket. "Självklart." Viskade han och bar upp henne i famnen och började att gå mot de äldres samlingslokal. Det var ju dem hon ville äta middag med. Det var ganska nära där de varit och snart klev de in. Han satte sig ned med henne nära den öppna brasan och behöll henne i sitt knä.

Hon tittade upp mot stjärnorna och lutade sedan mot hans axel.
"Det doftar så underbart." Viskade hon och såg sig om.
"Så många det är...." sa hon och log mjukt.

Han log och nickade. " Skog. " Instämde han om doften för att sedan nicka. "Jag ska visa dig en magisk plats en natt." Viskade han. Man kunde se stjärnhimlen så himla bra. Han ville helst av allt visa henne nu men fick vänta ett tag. En äldre dam kom in och satte sig jämte dem. "Så hur mår ni?" Log hon och såg på Olivia.

"Då tar vi med oss en filt till mig. Jag får verkligen inte frysa.." sa hon och nickade mot kvinnan.
"Mina kännslor tog över. jag mår bättre. Jag känner mig lite överkännslig men det är hormonerna bara." Hon tog Gabriels hand.

Han nickade. Självklart fick hon inte frysa. "Låter klokt." Log han och smekte hennes hår sakta. Kvinnan skrattade lågt och nickade. "Åh du har inget att be om ursäkt för. Dina hormoner är naturliga." Försäkrade hon leendes. "För att få en stark varg bör du dricka månsaft under fullmånen." Sa hon allvarsamt och Gabriel flinade lite. "Nan, börja inte nu. Hon ska inte dricka nått sånt." Sa han roat och kvinnan såg strängt på Gabriel. " Kvinnorna i din familj har alltid druckit sådant och se så starka vargar vi har. " Sa hon och nickade mot Gabriel. "Jag ska koka ihop det åt dig." Sa hon lugnande och klappade henne på handryggen.

Hon såg oroad ut och skakade på huvudet.
"Åh nej. Honey ska bli en väktare. Resten av barnen får bli vargar." Hon såg mot Gabriel.
"Det är väl så? Jag fick för mig att det skulle vara så." Hon såg nu oroad ut och vred sig lite.

Gabriel smekte henne sakta över axlarna. Mötte hennes blick lugnande. "Ja så är det. Honey ska bli väktare, Nan är lite förvirrad." Sa han och såg skämtsamt mot den äldre damen. Varför skulle hon börja prata om sånt där? Gammalt skrock. " Helst önskar jag att alla våra barn blir normala, därför ska du inte lyssna på vidskepelser." Log han lugnande mot Olivia och smekte hennes kind.

Nan suckade lite. "Alltid bra med vargens styrka." Muttrade hon och skakade på huvudet. "Ungdomar." Sa hon för sig själv.