Life - Lupple & Medi PRS

Hans blick fick henne att haja tillmen log mjukt. Ingen idé att fråga ut honom nu. Försiktigt tog hon hennes hand och nickade.
"Det är fortfarande något magiskt över allt. Att jag var väktaren." Viskade hon och öppnade dörren.
"Och vi bröt förbannelsen och fick huset magiskt större."

Han nickade leendes, och smekte hennes handrygg. "Det är magiskt. Du är magisk." Log han lyckligt och klev ut genom dörren och började gå mot byn. Ville ta den långa vägen och hinna umgås med bara henne en stund.

"och att det här är så snabbt är jag glad för. Att det är säkrare för mig." Hon smekte hans hand igen.
"Kan du sova hos mig ikväll? Vi sover tillsammans i mitt rum eller vargrummet. Är lite avundsjuk.."

Han nickade. "Jag är också mycket glad över att det är säkrare för dig. Du kan ta dig dit du behöver på nolltid." Viskade han och kramade hennes hand mjukt. "Men låt oss drömma oss iväg en stund. Det kommande bröllopet (visst ska de ha ett? förvirrad) något särskilt du vill ha med?" Frågade han och såg på henne. Sedan skrattade han mjukt och smekte henne över handryggen. "Jag kan absolut sova hos dig inatt. Varför är du avundsjuk?" Frågade han nyfiket.

(de ska ha ett)

Hon var så glad att hon bara log.
"Åh jag vill ha alla på bröloppet. Alla som vill och kan som vi har sagt förut." Hon såg på honom.
"Jag vet inte vad jag vill ha än men det kommer." Hon log igen.
"Varulvsrummet är ju inte mitt sovrum. Det är ju dock det coolaste."

Han nickade sakta. " Det ska vi ordna." Log han och såg på henne. "Jag vill att du berättar allt du vill ha älskade. Annars kommer vargtraditionerna att ta över helt och hållet. Jag vill att det ska vara vårt bröllop inte mitt. Inte alfans." Viskade han allvarligt. Han ville inte att hans del skulle ta över vilket han visste skulle bli svårt. Det fanns en hel del seder att ta hänsyn till. Men där han kunde så ville han att hon skulle lysa igenom. Han skrattade lågt och såg på henne. "Jag kan nog tänka mig att älvornas är rätt så häftigt också. Och vampyrernas, det borde väl vara flott?" Sa han roat.

"Vi kan ha två bröllop om du önskar. Ett som är öppet för alla raser och då kör vi blandat men det är andra är ett vargbrölopp. Alla era seder och så." Hon log.
"Jag skulle älska det. Så snälla vi gör deet om det går?"
sa hon och möttes av den vackra byn.
"Det är så magiskt här. Nära till allt."

Han såg på henne. La huvudet sakta på snedden. Två bröllop. Det var inte en dum idé men det kändes lite löjligt. "Vi kommer inte göra alla seder. " Sa han snabbt och såg ned. Han skrattade lågt. " Vissa är, omöjliga eftersom du inte är varg." Sa han ömt. "Du kommer att få höra om många olika saker desto mer du är i byn. Desto mer du läser i dina väktarböcker. Och vissa saker kommer du nog finna lite underliga." Viskade han och smekte hennes kind. "Om du önskar två bröllop så blir det så. " Viskade han. Han såg upp på byn och log. " Det är en magisk plats." Instämde han och kysste henne mjukt.

"Ja vissa saker kanske inte jag kan göra." Hon log och lutade sig mot honom. Egentligen så fick hon inte favorisera en klan. Men hon hade fallit för honom och hon älskade honom.
"Jag skulle vilja ha två brölopp. De äldre kanske inte vill sätta sin fot i Mis slott så vi gör det för dem med."

" Men vi ska göra dem viktigaste." Viskade han och smekte henne över kinden. "Du är för vänlig. De skulle dö om de behövde sätta sin fot där. De kommer vara dig evigt tacksamma." Log han och lutade sig fram för att kyssa henne men blev avbruten då en liten flicka smög fram och såg på dem. Men blicken fastnade på väktaren. " En blomma." Viskade hon och gav henne en vacker rosa blomma. "Jag själv." Förklarade hon stolt. "Present." Sa hon sedan och fnittrade.