Skriva av sig-tråden

Troligen har min kanin fått en testikeltumör, och jag vet inte vad jag ska göra. Han är såpass gammal (6 år) att pappa inte är villig att betala för en operation (han är inte heller försäkrad, så liksom, det kan bli dyrt), om han ens skulle klara att bli sövd. Och 6-8 år är medelåldern för en dvärgvädur och det har jag ju vetat om, men jag är inte redo för det här, inte just nu.

Men han är pigg i övrigt, och testikeltumörer är oftast godartade men de har tydligen en tendens att växa så frågan är hur länge han kan leva med den innan den blir ett problem.

We're all damaged in our own way, nobody's perfect. I think we are all somewhat screwy, every singel one of us

Fy så tråkigt. Jag hade en kanin för en herrans massa år sedan som fick problem med de regionerna (det var inte tumörer, men ändå). Det är grymt frustrerande att behöva gå igenom sånt där utan att veta hur det slutar, och att ta en massa avgörande beslut. Men jag håller tummarna på att det går bra för er!

Jag hade ingen aning om att det skulle vara så svårt att se honom igen...
Jag började skolan idag och har knappt träffat någon på hela sommaren, bara min familj.
Jag har inte ringt någon för jag vet att de inte vill veta av mig.
Som tur var så började det några nya som inte vet att typ alla hatar mig (utom en av dem som jag redan kände och har berättat det för).
Jag blev typ kompis pratade med en, fast hon var säkert bara med mig för att inte vara helt själv...
Men jag hade nästan glömt hur söt och gullig han var.
Så sitter han rakt framför mig i klassrummet...
Grattis, nu vet jag åtminstånde att jag kan titta på honom utan att någon märker det...
Men jag vill inte gilla honom, jag vill bara bli helt känslolös, bara strunta i allt.

-------------------------------------------------

Och jag känner mig är så jä*la tjock, men ändå så kan jag bara inte sluta att äta godis och sådant sött...
Jag är så jä*la ful, har fula kläder, är för otränad, är sämst på allt och jag vet att alla egentligen hatar mig...
Varför skulle någon ens tänka tanken att gilla mig?
Jag är bara äcklig.
Något som man bara tar i om man absolut behöver det.
Bara som en äcklig disktrasa, om någon skulle ta i mig så är det ändå bara för att slänga mig.
Jag vet att alla tjatar om att det är innsidan som räknas, men den är säkert som en rutten tomat.
Jag vill inte bli hatad, jag vill att folk ska bry sig om mig, att de ska sakna mig när jag är borta.
Jag vill också bli älskad av någon.
Jag vill inte känna mig i vägen.
Jag vill kunna skriva till någon utan att det känns som att som att de bara svarar för att vara artiga...
Tack om ni orkade läsa allt...

Tack, pappa ska ringa vetrinären imorgon och höra vad de tycker vi ska göra, så jag hoppas på goda nyheter.

Jag hatar mitt liv!
Jag har varit deprimerad i snart tre år nu utan att kunna ta mig ur de! Vissa saker har hänt allvarliga o mindre allvarliga, men att vara deprimerad är något som går i min släkt bland kvinnor!
Nu har jag sömnbrist o även lite svårt att äta och sådant ibland för att jag mår så dåligt!
Mina vänner blir arga för att jag inte går o träffar nån psykolog eller så o att jag inte försöker ta mig ur det, men jag har försökt på alla sätt o vis i två år nu, o vill bara att mina vänner ska sluta tjata på mig o istället bara hålla om mig när jag mår dåligt o få mig må bättre, inte sämre! ._.

Gosseflikka Dom är antagligen oroliga för dig och vill att du ska få hjälp av något proffs som vet vad dom gör. Är väll rädda att göra fel o få dig att må ännu sämre

Skulle tro det iaf då jag är lite i samma sits som dina vänner.

Jag vet att dom bara försöker hjälpa, men jag har bett dom att hjälpa mig på annat sätt men dom vill inte lyssna nu har dom dessutom anklagat mig för att ljuga om massa som har hänt mig.. T.ex tre av mina vänner tog livet av sig förrförra året o nu säger dom att jag ljugit om hur dom tagit livet av sig, vilket jag självklart inte har!
Jag vet bara inte hur jag ska hantera det

Varför tror dom att du ljugit om det då? ;o
dom kan ju inte komma med anklagelser sådär bara utan orsak.

Förstår precis hur du känner dig. Min kanin blev sjuk när han var runt 5 år. Men vi tog honom till veterinären och han fick medicin och allt var bra igen. När han var 8 år blev han dålig igen. Då var han så pass gammal så pappa sa att om han inte blir bättre så skulle vi ta honom till veterinären för avlivning. Då piggnade han genast till förstås. Tog honom till veterinären ändå och fick veta att han hade tumörer i magen. Då blev det ännu mer uppenbart för mig att han inte skulle leva länge till. Ändå levde han på tills hand var nästan 10 år. När han var så gammal så kändes det som mest en tidsfråga. Ändå blev jag helt förkrossad när jag en dag hittade honom död i buren.

Jag fick honom när jag var 8. Han dog när jag var 18. Han var min bästa vän när jag var liten och jag saknar honom fortfarande ibland, trots att det är fyra år sen han dog nu.

Kaniner må vara små och söta, men de kan vara riktiga slagkämpar också. Tro på honom så kanske han lever i två år till. Vem vet?