Förändrad värld Lupple & Medi

Han sprang efter och log.
"Du verkade gilla dem?" Frågade han och såg sig om.


"Vad ler du åt? Jag säger bara att jag saknar huset." Hon lutade sig mot honom.
"Och då slipper vi alla nålar och sådana saker."

Hon stannade upp och sjönk ned på gräset och studerade fotspåren intresserat.


Han såg på henne. "Du vet, sånt är en del av att vara människa." Sa han ärligt.

Han såg på henne med ett leende och såg sedan över axeln. Log sedan och såg tillbaka.
"Vad jag har hört är de bra vänner med vargarna." Sa han mjukt.


"Att f¨nålar i sig? Du låter lite sadistisk nu." Sa hon med ett leende.
"Men bara lite. Ingen fara egentligen."

Hon såg nyfiket på honom. "Tror du vi kan följa spåren?" Undrade hon försiktigt.

Han skrattade lågt och smekte hennes kind. "Vart har du lärt dig det ordet?" Undrade lekfullt.

"Ingen aning... Jag tror det är dumt att gå in på deras mark. De kanske biter dig."

"Vadå? Sadistisk? Tja... Hon såg bort.
"Kliniken. Va hade du trott?" Frågade hon och blickade på honom.

Aurora såg oroligt på honom. "Åh det är sant. De känner ju inte mig." Viskade hon.


Han flinade lite. "På klinken? Verkligen." Sa han och skakade lite på huvudet. "Nåväl, vart vill du gå?" Undrade han.

"Men vi kanske kan fråga Tristan om de kan pressentera dig? De har ju trots allt deras bebisar" Sa han mjukt.

"Ingenstans? Jag kan väl vara kvar här." Hon log ömt.
"Eller jag lärde mig det på kliniken och i böckerna jag läste."

Rafael log snett. "Jag förstår." Log han och fortsatte att gå. Det var en vacker trädgård.

Aurora sken upp. "Åh tror du de skulle göra det?" Undrade hon storögt.

Hon gick med honom och såg sedan på honom.
"Så mitt blod skimmrar?"


"Ja det skulle jag tro. Du är snäll precis som Allie. Du har nästan samma personlighet. Mycket vänlig och helt hopplös i köket." Han retades ju självklart nu men han smekte hennes kind.

Rafael log snett. "Tydligen." Flinade han.


Aurora såg på honom och skrattade lågt. "Allie är mycket coolare." Sa hon ärligt.