Life - Lupple & Medi PRS

"Tycker du verkligen det?" Hon skrattade sedan.
"Men ska vi inte göra en fest i din by då?" Frågade hon.
"Så kan vi sova under stjärnorna." Hon drog med handen över magen. Hon trode han skulle säga nej.
"Och sjunga samt dansa hela natten lång."

Han såg på henne och log. "I min by? Och bjuda alla? Det vore ju historiskt på sitt sätt." Sa han tankfullt för att sedan skratta mjukt. "Är det din önskan?" Frågade han och smekte hennes kind lätt.

"Om vi inte kan bjuda alla varelser så kan vi bjuda alla i din by först. Sen kanske göra en större tillställning här." Hon log stort.
"Det är min önskan."

Han såg på henne och smekte hennes kind lätt. "Vi kan bjuda alla. Jag måste bara förbereda min flock på det." Förklarade han lugnt.

"Och jag tror de kan hålla god ton om det är bara för en dag. Jag är ju väktaren och ingen vill se mig missnöjd?" Hon smekte sin mage.
"Hon är så stark redan nu.. Trots att det har bara gått några dagar...."

Han flinade nöjt och nickade. "Det tror jag verkligen att de kan." log han för att sedan rikta sin blick mot hennes mage, det var så häftigt. "Såklart hon är stark, hon brås ju på dig." viskade han leendes.

Lyckan speglades i hennes ögon när hon tog hans hand. Smekte hans hand innan hon blickade upp på honom.
"Men hon har dig som far. Oh jag var så rädd för dig första natten. Du kom ju blodig, sårad till mitt hus. Mitt ute i ingenstans. Vad skulle jag tro?"

Han kramade hennes hand och besvarade hennes lyckliga leende. "Jag ska vara henne värdig." Sa han. Sedan skrattade han mjukt till. "Jag förstår att du var rädd, men du hjälpte mig." Viskade han och kramade om henne.

"Våra barn. Du bröt ju förbannelsen." Hon smekte hans hand.
"Och jag ångrar mig inte. Men vem hade sårat dig så?" Hon tittade upp och hennes ögonbryn rynkades. Hon kunde se hans ögon och ställde sig på tå, kysste honom ömt innan hon lade armarna om hans hals.
"Ska vi till byn? Jag vill så gärna se de äldre. Bekanta mig alla mera..."

Han såg på henne och gav henne ett svagt leende. Ett plågat leende. " En varg." Svarade han, inte otrevligt men något avvisande. Han ville inte gå in på detaljerna. Det som hade skett den natten var en av de många baksidorna med att vara varg. Samtidigt visste han att han behövde berätta för henne, men nu? Det var inte rätt tillfälle. Han besvarade hennes kyss och kramade försiktigt om henne. "De vill gärna träffa dig. " Log han och snurrade runt henne, snurrade henne mot dörren. Varsamt och ömt. "Låt oss gå." Log han.