PRS Lupple & Medi

"Han var.." Hon försökte formulera sina ord.
"Som Cedric är till oss. En vän." Hon såg på honom.
"Men han var en del av planen att hålla henne säker." Hon suckade.
"Tro mig de kommer att försöka förhandla med oss om henne." Hon såg oroad ut.
"De vet att Lathan har henne."

" Cedric är ute ur bilden mor. Om du jämför honom med Simon så får han aldrig träffa henne mer. Importera hit en designer om det nu är så viktigt med en klänning, en mänsklig designer som inte har några band med vampyrer." Sa han upprört och stirrade på henne och sedan på Lathan.
" Kommer du ge bort henne? För om du gör så kommer jag fly med henne eller göra henne till vampyr. Mirakelbarn borta. " Sa Dorian allvarligt. "Jag gör nog både ock." Sa han och greppade tag i handtaget till dörren redo att gå därifrån.

"Dorian, min son. Ingen ska förhandla om henne. Jag känner inte till dessa vampyrer vilket innebär att de måste vara yngre än mig. Jag tänker inte ge upp mitt mirakelbarn." Sa Lathan allvarligt och Dorian blottade tänderna och flög på Lathan.
"Hon är inte din." Fräste han och Lathan föll till marken med Dorian över sig.
"Dorian, uppför dig." Fräste Lathan och tog sig loss och Dorian reste sig irriterat upp och gick bort till dörren.

"Nu är du fånig Dorian vi har redan diskuterat detta. Jag litar på Cedric och så gör din far. Han kommer ändå att närvara vid hennes provtagning." Hon såg oroad ut.
"Vi skulle aldrig ge bort henne. De kommer att döda henne efter tagit bort all lycka från henne." Maria reste sig och lade handen på hans axel.
"Dorian älskade son."

Dorian skakade på huvudet. "Jag hatar det. Jag vill ha Alexander där också. Jag får ju uppenbarligen inte vara där. " Sa han irriterat och kände hennes hand på axeln men lät den ligga kvar. För att inte såra hennes känslor.
Men han sa inget.

"Dorian, kära broder. Hon är säker här. Ingen skulle ge bort henne. Och du vet hur duktig jag är på att slåss. Jag är förolämpad över att du inte tror att jag kan skydda henne från Cedric. Jag skulle till och med skydda henne från dig." Tillade Armelle hans syster och gick fram, pussade honom lätt på kinden. " Du kan inte möta henne såhär stressad." Fortsatte hon lugnande innan hon gick iväg och ställde sig en bit bort. Dorian försökte lunga ned sig.
"Ska jag berätta detta för henne?" Sa han mer samlat och vände sig mot sin mor och sin far.

"Vi kan ta dit Alexander om du nu vill och Lathan kommer personligen ta hand om Cedric missköter sig. Ingen fara älskling." Maria smekte hans kind ömt och log svagt.
"Att hon var en blodbank? Absolut inte hon skulle bli mer förtvivlad än någonsin." Hon såg på honom och skrattade.
"Men om din far inte har något att säga så tycker jag att du ska jag Dorian. Vi andra håller koll."

Dorian suckade tungt och vände bort blicken.
"Du har rätt." Sa han och stirrade tomt på golvet. Denna hemlighet skulle vara tung att bära. Och skulle hon få reda på det någon gång och förstå att dem, att han redan visste skulle hon bli så arg.
" Jag måste tillbaka." Sa han och tog sig ut från rummet och tillbaka in i hennes rum. Han satte sig tyst och försiktigt bredvid henne igen och tittade på klockan. Det var tidig kväll, borde han väcka henne? Han studerade hennes hals noggrant, hans bett syntes självklart inte och inga andra heller. Hade hon blivit biten innan eller hade hon blivit tömd av nålar?
Han försökte urskilja ärr från nålar på hennes armar och kunde faktiskt se några äldre ärr. Eller? Han stirrade mer noggrant tills hans insåg att han satt i en väldigt konstig position och tittade väldigt nära hennes arm. Han satte sig genast rätt igen och tog upp en bok och började bläddra i den. Tur att hon sover.

"Jaga om du känner det minsta suget Dorian." Hon såg efter honom.

Willow vände sig om och drog efter anden och suckade ut djupt.
Gav ifrån sig några pipande ljud men sen förblev hon tyst och hon lade armen om kudden och kurade ihop sig.

" Jag ska." Mumlade han efter dem.

Han studerade henne noga och kände tänderna blottas och reste sig genast upp från sängen och gick ut därifrån. La huvudet irriterat i armarna när han lutade sig över köksbänken. Han morrade lågt innan han sprang ut ur huset och rörde sig snabbt in till stan och fångade in första bästa person och drack. Läkte henne och tog sedan en till innan han började springa hem igen. Han sprang in till hennes rum för att titta till henne innan han behövde tvätta av sig och byta kläder.

Maria hade satt sig i Willows rum och såg upp från en bok när han kom in och log mjukt.
"Sover fortfarande." Sa hennes blick och vände blicken mot Willow som låg nu mer avslappnat och drog djupa andetag och vände sig om och slog ut med handen så hennes han slog i sängbordet med ett knack.
Hon slog upp ögonen och knep ihop ögonen.
"Godkväll" Hon drog handen till sig.

Dorian såg på Willow med en lugnare blick, hon sov. Hon var säker. Men när hennes hand slog i bordet (?) och hon vaknade gick han snabbt bak så han stod i skuggan. Han drog med handen över munnen och studerade tröjan. Han var ren från blod. Alltid något.
"Kommer strax." Sa han lugnt innan han gick upp till sitt rum och tvättade av sig i en dusch och bytte kläder och gick sedan ned igen och in i hennes rum och satte sig på sängkanten.