rollspelare & tippest prs

”Jag lovar och svär. Om du vill ha mig, är jag din.” Viskade hon och smekte hans axlar. Hon svalde hårt och kollade på honom med stora ögon, ville veta om han kände som hon gjorde. Kände direkt hur hans hjärta slog som hennes när hon la en hand på hans bröstkorg, rodnade djupt av att veta vilken effekt hon hade honom.

”Bra”, svarade han kort och nickade lätt innan han kysste hennes käkben. Behöll fortfarande ögonkontakten, som för att försäkra sig om att det var okej; och då han förmodligen inte fick en ogillande blick tillbaka så fortsatte han att placera en kyss på hennes hals. Gick vidare till hennes nyckelben, och så långt ner som var möjligt innan tyget från hennes klänning kom ivägen.

Sophia log svagt och sträckte på halsen för att ge honom så mycket som möjligt att kyssa. Hon suckade tyst då hennes klänning inte var så urringad som hon hade hoppats på, ville inte att han skulle sluta. Hon drog honom intill sig och la benen runt hans midja.
”Kan vi vara här? Tänk om nån kommer hit.” Log hon och pillade lite med hans mjuka hår. Hon ville inte alls sluta men hon ville inte heller bli påkommen.

Han kysste hennes käkben ännu en gång innan han återigen tittade in i hennes ögon.
”Det är ingen fara”, svarade han. Köksfolket skulle inte vara kvar på slottet vid denna tiden och det fanns inga vakter som hade i uppgift att vakta köket under natten. Hovet hade fallit i mörker, och alla var förmodligen sovande i sina kammare.
”Får jag knäppa upp din klänning?” frågade han och höjde på ens ögonbrynet, på ett lätt utmanande sätt.

Sophia kollade på honom en stund och nickade lite försiktigt, var livrädd för att bli påkommen men samtidigt blev det lite spännande. Hon hoppade ner från bänken och vände honom ryggen så att han kunde knäppa upp.
”Vi får vara tysta.” Sade hon tyst och tittade bak på honom. Hon visste att han skulle bli tvungen att gifta sig med henne om de blev påkomna men hon antog att det var en konsekvens som ingen av de riktigt brydde sig om särskilt mycket.

”Mm”, mumlade han, lite för obrytt. Han började knäppa upp knapp för knapp, och för varje ytterligare centimeter som blev synlig av hennes hud placerade han en kyss. Han försökte så gott han kunde att inte bara slita av henne klänningen; utan tog sin tid och knäppte försiktigt upp knapparna. En stund senare var alla knappar uppknäppta och han drog undan tyget från hennes axlar så att klänningen föll till hennes fötter.

Sophia rodnade djupt av hans små kyssar och tittade ner på sin klänning som var på golvet, klev försiktigt ur den och satte sig på bänken igen. Hon drog honom intill sig och log svagt.
”Vad gör du med mig Henri?” Mumlade hon tyst och la sina händer på hans kinder. Hon kysste mjukt hans panna innan hon pussade sig ner till hans mjuka läppar. Hon la armarna om hans nacke och njöt av värmen som strålade från hans kropp.

Han la sina armar runt Sophia då hon satt sig på bänken igen. Hennes silkeslena läppar i hans ansikte kändes bättre än allt annat i världen. De fick honom att känna något som han överhuvudtaget inte ens kunde förklara. Han blev bara varm, och hans hjärta fladdrade till.
”Vad vill du att jag ska göra?” frågade han tyst med en halvt utmanande, halvt genuin ton i rösten.

Sophia skrattade till och skakade lite på huvudet åt honom, skämdes lite av hans fråga. Hon tittade bort från honom och kisade lite med ögonen.
”Jag är din, du gör vad du vill med mig.” Log hon stort och kramade hårt om honom. Hon kysste hans huvud några gånger innan hon lyckligt kollade på honom. Hon kunde inte längre tänka sig att vara med någon annan, en framtid med någon annan än Henri var omöjligt för henne att se.

Henri hade inte ens skänkt en tanke till att Sophia satt där framför honom, helt blottad, medan han själv fortfarande var fullt påklädd. Hade inte ens knäppt upp en extra knapp på sin skjorta. Men sålänge hon inte sa något om det så skulle han låta det vara så; det var behagligt, på något vis.
”Du är min”, bekräftade han med låg röst och lät sina händer utforska hennes kropp i samma takt som hans läppar gjorde det.