D.A:s rollspel

Jag kollade på honom och andades in som att jag skulle säga något, men jag hade inget att säga.

Draco sa ingenting och jag blev lite förvirrad. Jag blev rädd att något hade hänt och frågade fort, "är du okej? Har något hänt?"

Jag kollade på Joe och rynkade pannan.
"Jag mår bra, tror jag... eller nja, men jag mår aldrig speciellt bra, så jag mår normalt. du då?"

"Jag mår väl också okej, men jag borde inte klaga jag blev ju knappt skadad i kriget." Svarade jag honom.

"jag är glad för att du inte blev skadad i så fall," sa jag och log.

Jag log tillbaks. "Men tyvärr så blev ju du det" sa jag till honom tyst.

"det var ju värt det, du slapp ju bli skadad. hellre jag än du," sa jag och jag menade det verkligen.

Jag kollade överaskat upp på honom och log ett ledsamt leende.

Mcgonagall kom in i rummet medans Kelly började vakna till liv igen.
-Mår alla bra? sa hon ansträngande.
Ja! svarade alla på samma gång.
-Vad är felet? sa Hermione oroligt.
Nu vändes allas blickar mot den skräckslagna Mcgonagall.
-Jättar....Ännu fler jättar! dom står med en murbräcka vid porten.
After dom orden svimmade hon och föll rakt ner på golvet.

Jag var vimlig men jag märkte att något var fel fast jag inte kunde göra vad Mcgonagall sa, det var nåt med stämningen.