Prs. Tonksklubbsfamiljen[swe]prs.

Priim

"Det visste jag inte" Sa jag och log försiktigt. Nej det var inte rätt tillfälle att le nu.
Taxin som vi skulle åka med kom.

Elli
Alla satte sig i taxin.

Priim

Taxin åkte iväg.

Azia

Jag snyftade när jag såg huset försvinna. Visst var det förknippat med en massa dåliga minnen, men samtidigt mindes jag hur mycket pappa hade jobbat med det. Han älskade det huset. Och nu var det förstört. Allt var förstört.

Josse —
Jag var tyst hela resan. Azia snygåftade lite, jag kramade henne.

Tink
Jag satt bredvid Josse och Azia i basätet men brydde mig inte riktigt om dom. Jag brydde mig inte om någon, det var mitt fel. Jag vet inte hur men det kändes som om att jag bar skulden. Jag bestämde mig för att aldrig prata mer

Elli
Taxin stannade. Jag bara grät. Pappa. Död. Jag hade inte förstått det förns nu.

Will
Jag steg långsamt ur taxin. Varför var jag här idag?

Priim

Jag gick ur taxin. Kyrkan var fin. Men inom mig fans bara svart.

(Jag har varit borta och missat allting så jag börjar här)
Mamma/Mattan

Kyrkan var väldigt vacker, men jag kunde ändå inte le.