The rich man's daughter(PRS)

"Jag vet, jag vet. Men livet är sådant, annars får du förgifta honom." sa han sakligt, det var ännu en utväg och då skulle hon bli änka, ärva allt.

Mona bleknade och sa inget på ett långt tag. Inte kunde hon förgifta honom väl? Hon skulle vara en mördare då. Men det fanns inget annat än det. "Jag vill förgifta honom, men jag vet inte om jag kan" mumlade hon tyst.

Lance stirrade på henne, han hade inte menat det.
"Jag känner folk som gör det, de röjer inget och du får inte skulden, men de vill ha betalt." sa han, han ville inte att hon skulle mörda någon.

Mona nickade sakta. "Jag vet...Men jag vet inte om jag kan ändå...Se till att en annan människa dör även om jag hatar honom". Hon la huvudet mot Lance igen och suckade. "Jag har varit gift med honom i månader nu...".

"Månader och år." sa Lance och lutade sig tillbaka med henne i sin famn. De satt så ett långt tag men snart så var det dags för mat. Lance började röra på sig, han hade ett ansvar till. Ett ansvar att hålla Hilde vid liv, för hennes skull och för Edward om han levde.

Mona ville sitta så för evigt. Hon ville det. Men hon kunde inte det. Någon kunde upptäcka dem och då skulle allt det här vara slut. Hon tog sig sakta upp och suckade. "Jag önskar vi kunde vara såhär hela dagen...". Men hon fick väl gå och göra det en god fru skulle göra, sy och vara fin.

"Ta Hilde till din kammarjungfru när hon är bra, då har jag orsak att besöka henne och då besöka dig." sa Lance och gick mot stallet och sedan upp till Hilde som inte verkar ha rört sig en tum sedan han lämnat henne.

Mona nickade sakta och gick in i huset. Det påminde lite om när hon varit mindre och Hilde varit hennes bästa vän, då hon bott tillsammasn i slottet med henne.
Hon kom upp till ett sällskapsrum och satte sig ner och började sakta och tyst brodera på en sak hon knappt visste vad det var.

Plötsligt blev det liv bland tjänarna, de ropade efter doktorn och Lance kom inspringandes till Mona.
"Hilde" sa han vit i ansiktet hon hade börjat få värkar men låg bara kraftlös i sängen om kved.

Mona såg upp och bleknade lätt hon med. Hon for upp och gick snabbt till Hildes rum. Där var tjänstefolk och två läkare som tog hand om henne. "Hör du mig?" frågade Mona Hilde och tog hennes hand. "Lyssna! Du ska överleva!".