The Beauty and the Womanizer

Jack kramade mjukt om henne och strök henne över håret. "Såja" mumlade han tyst och tryckte läpparna mot hennes hår.

Stella drog darrande efter andan för att inte gråta, hon grät inte, det fick hon inte hade hon bestämt. Hon slog armarna om honom och lugnade sig snart.
"Tack." mumlade hon slutligen men behöll honom i kramen.

Jack stod kvar tills hon lugnat sig, han hade än armarna o henne. "Så lite så, vad gör man inte för dig?" Mumlade han innan han tillslut släppte henne.

Stella skrattade lätt, mest för hon inte visste hur hon skulle tolka det. Hon verkade vara åter sitt glada jag, ett enkelt sätt att slippa tänka på allt.
"Kom det är mat." log hon och tom med honom till elden.

Jack log lättat över att hon ändrat humör och han drog handen genom sitt hår. Han följde sen efter henne och fick en gryta med kött och potatis.

Stella väntade på sin tur men det fanns som tur var kvar till henne med. Faktum var att de fick en egen gryta med buljong och lite grönsaker i för att de helt enkelt skulle hålla sig platta men inte svimma.

Jack såg på då hon fick mat och åt. "Tror du jag alltid kommer få brottas? För igår hade jag nog ren tur....".

Stella såg på honom, "Max vill tjäna pengar och berättar du vad din gåva är ändrar han sig. Jag visste inte min så de fick hitta vad det var." svarade Stella även om hon inte var säker om det var hennes gåva.

Jack nickade sakta. "Jag ska säga det till honom". Han gick iväg och fann snart Max vid hans tält. "Jag kan brottas, men min gåva är strid, med vapen" berättade han.

Max såg på honom och strök sig över det svarta skägget.
"Det går nog, beror på. Inte många av bönderna och byborna kan hantera vapen. Men vi hoppas att det går bra." sa Max och nickade gillande åt honom.