The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

"Då är jag här och slår honom på käften, tror bara att det vore bra för dig." sa han enkelt, lika bra som det vore för han att bränna sitt gamla liv.

Lia var tyst en stund innan hon sjönk ner i soffan och pekade på tallriken med mat så han skulle äta. "Jag är rädd ändå" mumlade hon till sist. Hon la armarna om sig själv. "Jag har varit med Tom i något år, snart två, han har alltid slagit mig..." mumlade hon sedan. Under tröjan var hon full med blåmärken.

Mark tog tallriken och såg på henne.
"Ska du inte äta?" sa han, hon hade magrat, det hade visserligen han med ordentligt, men han hade inte haft råd med mat.
"Kom" sa Mark, la upp benen på soffan och sträkte ut armarna så hon kunde komma i hans famn.
"Om du vill." la han sedan till då han inte ville att hon ara skulle lyda.

Lia ryckte på axlarna, hon hade inte mycket till aptit längre. Samt att hon redan ätit. Sakta kröp hon upp bredvid honom och la sig i hans famn. Det kändes lite tryggt, Mark var där och Tom var borta.
"Har du haft någon annan? Under åren?" Undrade hon sen och blundade. "Jag blir inte arg, jag bara undrar".

Mark la armarna om henne med tallriken framför dem i knät. Han tog den första tuggan och stönade av välbehag och slöt ögonen.
"Jag hade glömt hur underbar mat var och du lagar underbart." sa han till henne och förde även en kyckling till hennes mun.
"Du behöver äta." sa han lugnt. Än var han lite stel på känslor, men han försökte vara normal dock började han darra kraftigt i händerna då drogerna började lämna hans kropp.
"Nej....." sa Mark långsamt.
"Försökte, men det gick inte, saknade dig, det var inte samma sak." sa han enkelt.

Lia kunde inte göra annat än att le svagt, det första leendet på väldigt länge. Hon hade saknat det här. Enda gången Tom hade hållit om henne var ute på stan eller på fester för att visa upp henne.
Då han förde kycklingen till hennes mun öppnade hon lite motvilligt den och tuggade. "Det smakar okej" mumlade hon, hon brydde sig inte så mycket om mat.
"Men om du saknade mig så, varför kom du inte tillbaka?" frågade hon sedan och såg på Mark med sorg. Hon kysste hans kind. "Jag önskade du slapp se mig såhär, jag ser förfärlig ut och du har inte ens sett allt".

"Det är underbart, jämför med min kokkonst." sa han och flinade. Då han förr hade gjort det hade han bränt allt och brandalarmet hade börjat tjuta.
Mark såg på henne, mötte hennes blick.
"För att jag inte är bra för dig, men du vill inte förstå det." sa han med allvar, han ansåg det än men han log svagt då hon kysste honom.
"Du är alltid vacker i mina ögon. Det är inte ditt fel, det är Tom och jag borde slått ihjäl honom då jag kunde." sa han med glödande blick men tog mer mat för att lugna sig.

Lia log lite större och borrade in ansiktet mot hans hals. Det var varmt och skönt där. "Du är bra Mark, det är du som inte vill förstå" mumlade hon sen. "Du skulle aldrig slå mig, eller göra som Tom gjort" fortsatte hon innan hon log svagt. "Det säger du bara". Hon blundade igen och bara slappnade av.

Mark sa inget på länge, åt upp maten och ställde tallriken på bordet. Han la sig på soffan och drog henne tätt vid sig. Han var varm, mätt och ren något han inte varit på evigheter. Lia var där och trotts att händerna nu darrade kraftigt längtade han inte så mycket efter drogerna.
"Jag gjorde dig illa något jag lovat mig att aldrig göra. Jag dricker, jag......" han orkade inte avsluta meningen bara höll om henne hårt.
"Ja, och det är sant." sa han ömt och kysste hennes panna, första gången självmant.

Lia log svagt. "Du gjorde mig inte illa, Mark..." mumlade hon. Hon hade mest blivit rädd över att han gjort så. Hon kröp intill honom mer och log större då han kysste henne. "Vad sägs om att sova snart? Jag tror vi båda behöver det" mumlade hon sen då hon var trött, hon brkade ofta vara det.