Tredje Världskriget

"Om vattnet är drickbart eller ej." säger Nike och hindrar henne att fylla på vatten mer i den. Vem visste om någon hade förgiftat den?

Akhiti rynkar ögonbrynen.
"Tja, det är 'ökenvatten' så jag antar det..." Funderade hon och smakade lite på det med fingret.
"Ja, det är rent!" Bekräftar hon och tar en klunk.

"Okej." sa Nike och följer hennes exempel och fyller sin vattenflaska innan hon dricker djupa klunkar och fyller den åter, hon behövde vatten mycket för hostan.

"Värst vad du var törstig!" Flinar Nike och ställer sig upp. De borde fortsätta gå nu, då kanske de bår fram till skymmningen.

Nike skrattar, "Man vet aldrig när vi får vatten igen och jag gissar att jag behöver det." säger hon och de börjar gå i rask takt mest då Nike verkar klara det bättre idag då det var lite kyligare i luften.

"Tja, om vi går nu lär vi vara framme vi skymmnimgen så du behöver inte snåla på vattnet." Försäkrar Akhiti.

"Finns det vatten där då? Vad är det för stad?" frågar Nike, hon hade bara varit i en stad och den var ruiner av hus där hade hon levt. Om man inte räknade då hon blev fångatagen.

Akhiti tänker efter.
"Självklart! Det är en väldigt högteknologisk stad men samtidigt väldigt liten, som en by. Den bästa platsen på jorden, och alla stöttar mig där så vi lär kunna vara där ett tag." Säger hon och ler samtidigt som minnerna får henne att vilja komma fram så hon ökar omedvetet stegen.

"Oh." sa Nike förvånat, hon trodde det var någon halvrasad stad. Hon följer efter Akhiti så gott hon kunde men efter flera timmar då det börjar skymma hackar hon längre och längre efter. Hon fick inte luft och ansträngt och panikartat försökte hon få den åter. Hon gjorde allt för att inte vara en last för Akhiti så hon sa inget.

Akhiti märker inget av detta förns hon ser på Nike för att fråga om hon var hungrig. Då kommer istället en annan fråga ut.
"Hur är det? Behöver du medicin? För dem har det i staden också så vi kan fylla å, vi är snart där desseutom..." Svamlar hon och går mot Nike.