Förbjuden kärlek

Morgonen grydde och Egeria vaknar av att en tjänsteflicka höll på att tända upp brasan och att en frukostbricka stod vid henne, "Godmorgon" hälsar Egeria vänligt.

Isis visste inte vart hon skulle rida men hon red längs vägen under natten och stannade när solen grydde. Hon satte av vid en bäck och drack lite själv och lät hästen dricka.

"Seriöst, en häst borta, hennes rum tomt." Fai kommer skrikandes in i hennes rum utan att knacka, "Hej, tur att jag hade något på mig." sa Egeria en aningen surt, "Lugna dig hon kommer igen, hon brukar vara borta ett tag. Kommer hon inte efter mörkrets inbrott är det tid att leta." sa Egeria milt men bestämt.

Isis la sig ner i gräset och var glad att snön inte fanns överallt. Hon lät solen värma henne. Hon behövde verkligen komma bort från slottet och allt där. Hon försökte lägga sig bekvämt men hon hade för ont.

"Tänk om det händer henne något? Hon kan bli uppäten av vargar, ramla i en sjö, ja allt." gastar Fai på och Egeria himlar med ögonen, "Ja och sen kan stora drakar naffsa på henne. Men rid efter henne då om du är sådär." sa hon bara och skakade på huvudet åt honom då han sprang ut för att sadla en av hästarna.

Isis tittade på hästen när den buffade på henne. Hon skrattade och reste sig ansträngt upp.
"stå still flicka lilla" sa en okänd röst och Isis såg på männen som stod framför henne och log. Hon gick till sin häst och drog svärdet.
"Har du tagit din fästmans svärd" skrattade en av männen och Isis log bara, de skulle bara veta vem hon var och vad hon kunde göra.

Egeria suckar lite, men hon är glad att Isis har en som Fai och han en som Isis, de var som gjorda för varandra.

Isis lutade sig emot trädet, männen låg döda runt henne och hon var andfådd.
"Isis" sa Fai som kom ikapp henne och hon suckade, hon ville vara ensam.
"Är du okej?" frågade han och hon nickade bara.

Hon gav upp läsandet och bestämmer sig för att göra något nyttigt istället. Något nyttigt som att skvallra bland tjänstefolket, eller något liknande.

"Du behöver inte oroa dig för mig hela tiden" sa hon och Fai nickade men hon kramade om honom.
"Vad gör du här?" frågade Isis och Fai tittade ner i marken.
"Jag blev orolig för dig" sa han och hon suckade men kysste honom.
"Jag klarar mig alltid" sa hon leende