I en förändrad värld (Roll för alla)

Jenna såg hur Stella försvann och hörde hur skricket dog ut. Det dröjde inte länge fören Stella var tillbaka. Det rann blod från hennes hand och Jenna kunde inte hjälpa tanken. Hade Stella skärt halsen av vem det än var som skrek?
"Vems är blodet?" Frågade hon.
Hennes röst lät ännu inte riktigt som hennes. Jenna visste att det lät anklagande men hon hoppades att Stella inte skulle ta frågan på fel sett. Då hon suttit där och inte gjort något annat än att andas så hade hon märkt att hennes långa hår som så ofta var tovigt låg i en lång fläta. Likadan som hon brukade ha då hon bott i huvudstaden. Hon gillade det inte och hade satt upp håret i sin vanliga tofs istället.

[Shapiro: råkade skriva innan jag såg ditt. hoppas det är ok. ]

Ethan tvekar en aning, eller rättare sagt så tvekar Ester. Varför egentligen? Varför ska hon säga nej till att vara i grupp? Till slut följer Ester efter Stella, Ethans lilla röst suckar och klagar i bakhuvudet på henne. Men till och med Ethan måste erkänna att allting inte går att klara av själv.

Jag hörde vad Stella sa.
"Precis!" ropade jag bara åt henne och tillslut var jag utom hörhåll.
Jag fortsatte gå och minnen började flöda. Jag började tänka på natten för en dag sedan... Natten jag hade fått nog och givit mig av...
Jag fick rysningar och började nynna på en låt istället, fast tyst så jag inte skulle få skäll...

Bakom Stella skymtade Jenna killen ifrån grottan. Hon hade glömt hans namn och ifrån ett annat håll kom han med geväret. Jenna kunde inte fatta vilken folksamling det var men nu var det så och alla behövde de prata. Det var hon säker på. Iallafall hon och Vanessa.
"Ska vi hitta någonstans att slå läger?" frågade hon ingen särskild

Jessi hade nästan blivit upptäckt. Men någon hade ropat och pojken försvunnit. Hon satt fortfarande kvar bakom busken. Lyssnade. Hon visste inte vad som hänt, men skriken hade varit efter hjälp. Hon började känna sig trött nu, och värken i kroppen hade inte avtagit. När hon tittade närmare på sin vrist nu såg hon hur svullen den var, säkert omöjlig att stödja sig på.

"Mitt" svarar Stella irreterat till Jenna och faller sedan ner vid henne för hon känner att annars skulle benen vika sig under henne, Hon släpper handen om handleden och bleknar då hon ser hur mycket det blöder.
Hon slänger en blick på Ethan som har följt efter henne, det trodde hon inte att han skulle göra.
"Läger låter bra." säger Stella trött, då hon inte orkar vara på dåligt humör längre.

Larissa hördde ett skrik ganska nära och sprang genast dit. Men en bit ifrån stannade hon och klättrade vigt upp i ett träd och tittade. Hon såg en tjej irriterat gå därifrån, medan en kille stannade kvar. På marken låg någon, men Lissy kunde inte se ansiktet. Intressant tänkte hon, och fortsatte titta. Då gick killen också därifrån, och strax därefter gick även tjejen somn hade legat på marken, men inte tillsammans. Konstigt tänkte hon och hoppade ner från grenen.

Jenna ångrade sin ton, sitt ord val. Stella verade blek och det oroade Jenna lite.
"Finns det något kvar av grötomslaget?" frågade hon.
Jenna kände sig fortfarande svag och skulle inte kunna ta sig så långt. Jenna gillade egentligen inte att slå läget där dem var men hon kunde inte säga vad de andra tyckte om saken.
"Vad tycker ni om tanken på att slå läger här?"

[haha, ursäkta för alla stavfel ska rätta de jag ser. ]

Ethan rycker på axlarna till svar. Ester... Ethan. Ethan blir det, för Ethan bryr sig inte om någonting som inte gynnar honom och det är därför Ester känner sig skyldig, men mot vem? Ethan finns inte, så henne går det inte att känna sig skyldig mot. Det är helt enkelt omöjligt.

Lissy valdde ett spår. Det såg ut som att killen och den ena tjejen hade gått åt samma håll, så jag valde deras spår. Efter en liten stund såg jag sjön framför mig. Där var en grupp ungdomar, och flera av dem såg ganska dåliga (sjuka) ut. Jag gled ner bakom en buske och betraktade dem, väntande på att något skulle hända.